gemen och verserad

Fyra cd-skivor! Det var ju alldeles lagom långt. Hade bara Morgan Alling kunnat avhålla sig från att läsa så dramatiskt så hade det här varit en högpoängare ur ljudbokssynpunkt. Men oj, vad karln drar på! Läsrytmen och betoningarna lugnar ned sig framåt andra cd-skivan. Men i början hajade jag till stup i kvarten eftersom Alling läser var och varannan mening som om det gällde mord eller majestätsbrott trots att de kanske handlar om svamp eller en bil som kör in på gården.

Svampkungens son - Marie Hermansson

Jag gillar Marie Hermansson. Och jag gillar för det mesta hennes böcker. Men den här kändes lite platt. Det jag brukar uppskatta - de underliga infallen, den oförutsägbara handlingen - saknas nästan helt. Här kan jag utan större svårigheter lista ut vad som ska hända. Svampkungen traskar runt i skogen och förför kvinnor trots att han har utstående öron. Sonen Gunnar har mindre framgång trots att han enligt egen uppgift är lång, blond och snygg.
In på scenen kommer den undersköna Madeleine. Gunnar drabbas av omdelbar förälskelse men hon har bara ögon för den lille svampmannen med sina utstående öron. Så mycket ögon att hon till och med gifter sig med honom. Hej Oidipus! Fast inte. Men lite.
Ett av problemen är att den dramatiska höjdpunkten finns i mitten av boken. Sedan blir det liksom inte mycket mer utav det hela. Mest lite trivsamt och vardagligt och så mynnar det hela ut i ett ganska trevligt slut. Trevligt för de inblandade i boken alltså, inte för mig. Jag vill ha saga och dramatik! I handlingen alltså, inte en skådespelare som läser som om någon ska halshuggas vilken sekund som helst.

PS. Jag är snart klar med Shantaram... Den kan slå något slags rekord i långläsning.