Filosofiskt sällskap vid diskbänken
Ännu en ljudbok lagd till handlingarna. Och ytterligare en bok som jag om tre eller fyra månader inte kommer att minnas ett skvatt utav. Det spelar ingen roll. Den var ett trevligt sällskap medan jag bakade, diskade, skrubbade ugnen och annat trist. Som alternativ till radion fungerar i stort sett vilken bok som helst.
Filosofiska söndagsklubben - Alexander McCall Smith
Från Botswanas varma landskap till överklassliv i Edingburgh är steget tydligen inte så fantastiskt stort om man ska tro författaren. I varje fall är hans hjältinnor ganska lika. Självständiga kvinnor med ganska höga tankar om sig själva och en bestämd tro på vikten av att bete sig korrekt.
Man skulle väl kanske kunna kalla detta en deckare om man verkligen tog i. Det sker kanske ett mord. Men boken handlar lika mycket om olika etiska dilemman. Ska man eller ska man inte tala sanning? Är det fel att vara fet när det finns svältande? Så väl stora som små etiska spörsmål kommer upp när huvudpersonen Isobel granskar inskickade bidrag till tidningen Praktiskt tillämpad etik. En tidning som jag gissar har en läsekrets på 200 personer eller så.
Det är småputtrigt och förstås alltid roligt att läsa om Edingburgh, men roligast är Filosofiska söndagsklubben. För den verkar inte finnas. Det pratas visserligen om den här och där, men man får aldrig läsa om några medlemmar, de träffas aldrig och frågan är om det bara är en idé som aldrig förverkligats. Jag vet fortfarande inte. Och jag är absolut inte tillräckligt intresserad för att hålla frågan i minnet tills nästa bok kommer. (Om den nu inte redan har kommit). Tidsfördriv som sagt. Varken mer eller mindre.
Filosofiska söndagsklubben - Alexander McCall Smith
Från Botswanas varma landskap till överklassliv i Edingburgh är steget tydligen inte så fantastiskt stort om man ska tro författaren. I varje fall är hans hjältinnor ganska lika. Självständiga kvinnor med ganska höga tankar om sig själva och en bestämd tro på vikten av att bete sig korrekt.
Man skulle väl kanske kunna kalla detta en deckare om man verkligen tog i. Det sker kanske ett mord. Men boken handlar lika mycket om olika etiska dilemman. Ska man eller ska man inte tala sanning? Är det fel att vara fet när det finns svältande? Så väl stora som små etiska spörsmål kommer upp när huvudpersonen Isobel granskar inskickade bidrag till tidningen Praktiskt tillämpad etik. En tidning som jag gissar har en läsekrets på 200 personer eller så.
Det är småputtrigt och förstås alltid roligt att läsa om Edingburgh, men roligast är Filosofiska söndagsklubben. För den verkar inte finnas. Det pratas visserligen om den här och där, men man får aldrig läsa om några medlemmar, de träffas aldrig och frågan är om det bara är en idé som aldrig förverkligats. Jag vet fortfarande inte. Och jag är absolut inte tillräckligt intresserad för att hålla frågan i minnet tills nästa bok kommer. (Om den nu inte redan har kommit). Tidsfördriv som sagt. Varken mer eller mindre.
Kommentarer
Trackback