Jag vill inte prata om Kevin
Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver
Jag saknar ord. Jag var så säker på att den visserligen skulle vara bra, men så klart inte leva upp till mina förväntningar. Hur många uppskrivna böcker gör det, när allt kommer till kritan? Ha ha ha på hela mig. Den fullständigt krossade allt motstånd och gjorde smulor av mina förväntningar.
Det var ett par dagar sedan jag läste ut den. Men det räcker inte för att kunna skriva om den. Argumentationen pågår fortfarande i huvudet på mig, precis som den har gjort sedan jag var på kapitel två. Jag är inte färdig med den på långa vägar. Jag kommer att vara tvungen att köpa den, snart. Hur skulle jag kunna ha en bokhylla utan Kevin, va? Och Eva som jag hatar att känna igen mina egna yttranden och åsikter i. Och Franklin som jag ville skrika åt på var och varannan sida, fram tills... ja, ni vet. Och vet ni inte, så slösar ni ju totalt bort er tid på att läsa den här bloggen. För guds skull, gå ut och köp boken istället. Eller låna den. Eller snatta! Det kan det vara värt.
Jag känner mig som om jag har fått mentalt stryk. Jag kommer att få läsa Asterix eller kanske Marsipulami-album i ett par veckor efter det här. Varje bok jag öppnar känns så totalt banal och meningslös. För att inte tala om de löjliga turkarna i Snö. Jag är snart färdig med den och kommer troligtvis att leverera ett djupt kränkande och orättvist omdöme om denna nobelprisvinnarbok om några dagar.
Jag kan inte annat än hålla med dig. Jag var dessutom totalt oförberedd när jag läste den (vill minnas att jag t.o.m. läste den i manusform) och var helt förstörd efteråt.
Haha, välkommen till Shriver-sekten! Och du har mer fantastisk läsning framför dig. Jag har hundra sidor kvar i uppföljaren, Dagen efter, och är helt stum av vördnad, häpnad, beundran... Hon har ett sätt att skriva rakt upp och ner, slå huvudet på spiken, utan pardon formulera de själklaraste obehagligheter i livet som man ägnat år att undvika.
Jag har Dagen efter liggande i högen som väntar på att läsas. Men jag måste nog ha en liten andningspaus mellan dem, tror jag.
Jag har inte hämtat mig ännu.
Visst är hon super Lionel Shriver!! Jag har läst "Kevin" både på svenska och engelska (först på engelska) En av de absolut bästa böcker jag läst! "Dagen efter" är också suverän, men "Kevin" har jag inte slutat tänka på och det var ändå två år sedan jag läste den första gången.
Jag var och såg Shriver på kulturhuset efter att boken släppts på svenska. Så liten, så späd och så brinnande!
Längtar till nästa
Innan jag läste detta hade jag inte en tanke på att läsa boken. Men det verkar som om jag måste revidera mitt beslut...
Sally - Jag är inte så lite avundsjuk på dig. Det var förstås på kulturhuset man skulle varit den kvällen.
Lyran - Jag kan bara instämma. Det är faktiskt läga att revidera det beslutet.
Jo, den var onekligen stark att läsa ävne om jag inte blev såhär dängad som du verkar ha blivit. :) har en recension ngnstans i min blogg.
Lite sent ute med den här kommentaren men kan inte låta bli!! Efter att ha tjatat på Storasyster i ett halvår att hon MÅSTE läsa denna fantastiska bok och bara fått ljumma bortförklaringar av henne blir jag så överlycklig över att hitta likasinnande! Äntligen några som fattar precis HUR bra den här boken är! Tack!
Hej Lillasyster! Och välkommen.
Det är aldrig försent att kommentera Kevin. Never ever!
Nu har storasyster äntligen läst om Kevin. Hon säger att det var som att äta glassplitter...
Om du vill kika kan du kolla vad hon skriver mer på vår blogg.
/Lillasyster