Vitsippor betittade

Vädret kunde varit bättre. Sängen kunde varit skönare och utedasset hade kunnat lukta lite mindre. Men det är förstås petitesser. Konsthelgen var som alltid - ljuuuuvlig.

Jag har målat ett gäng krattiga akvareller. Typ en arg höna, några gamla makrillar, två blåbär i tokförstoring,  två körsbär på en rosa duk. Låt mig bara kallt konstatera att ingen av mina tavlor kommer att lämna några avtryck i konsthistorien. Jag är kass.

Men vad gör det? Jag har sett miljoner vitsippor, gullvivor och kabbelekor. Hört hundratals fåglar sjunga och ätit mat för gudar.

Jag har läst Året Runt också. Men det behöver jag kanske inte orda så mycket om. Den verkar inte ha förändrats ett dugg på de 30 år som har gått sedan jag brukade plocka upp dem ur farmors kökssoffa för att ha som sommarlovsläsning lata dagar på gräsmattan. Jag kände mig som barn på nytt.

Mellan allt målande, ätande och vitsippstittande har det förstås pågått en hel del prat om livet också. Så klart. Och lite rödvin...

Bara ett år kvar till nästa konsthelg. Och jag längtar redan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback