gemen och verserad

Sjukt snåriga intriger. Löjligt våldsamt och personteckningarna är inte direkt trovärdiga heller. Men jävlar vad jag gillar Dennis Lehane.

Svart nåd - Dennis Lehane

Go Bubba! Go Bubba! Ruprecht Rodowski är min idol! Totalt galen förstås, men en sådan vän är tydligen vad man behöver i Boston. För Boston verkar ha mer än sin beskärda del av totalt vridna högpresterande psykopater. Och alla verkar ha hur mycket tid som helst över till att ställa till problem för Patrick Kenzie. Tja, som sagt - trovärdigheten är kanske inte den högsta. Varje gång jag kommer till slutet av någon av hans böcker så lyfter jag lätt på ögonbrynen och undrar varför Lehane krånglar till allt så till den milda grad. Men det är en liten anmärkning. Jag trivs i sällskap med Kenzie och Gennaro.

Den här gången bestämmer sig Kenzie för att ta reda på vad som har drivit en ung kvinna att kasta sig naken ut från en  av stadens högsta byggnader. Han har inget att tjäna på det. Allt beror på att han har dåligt samvete för att han glömde ringa tillbaka till henne fyra månader tidigare. Naturligtvis leder detta till att han kommer en totalt skogstokig psykopat på spåren.

Själv hade jag nog tyckt att det var konstigt och tragiskt, men mer hade jag nog inte gjort åt saker. Jag är antagligen inte en lika fin människa som Patrick Kenzie, men å andra sidan blir jag inte skjuten lika ofta.