Åtta kvar att läsa
Bland mina litterära nyårslöften fanns ju idén att läsa 10 böcker skrivna av icke engelskspråkiga författare. Nu har jag läst min andra. Den var betydligt mer svårtillgänglig än den första jag hittade.
Di-komplexet - Dai Sijies
En kinesisk författare, i och för sig utflyttad till Frankrike, men ändå. En kines. Det här blev svårt för mig. Att boken är satirisk är inte så svårt att förstå, det står på baksidan. Men vad som är satir och vad som är allvar blir väldigt krångligt att reda ut för mig. Jag har helt enkelt alldeles för dåliga kunskaper om Kina.
Psykoanalytikern Muo har återvänt till Kina från Frankrike för att försöka befria sin första kärlek, Gamla månens vulkan, från fängelset. Där sitter hon för att hon tagit bilder av den kinesiska polisens tortyrmetoder och sålt dem till västerländska media. För att befria Gamla månens Vulkan har Muo med sig tiotusen dollar som han planerar att använda för att muta domaren Di.
Men domaren behöver inga pengar, han har redan allt han behöver. Istället vill han ha en oskuld. Alltså måste den tafatte Muo, som själv är totalt renons på sexuella erfarenheter ge sig ut och söka rätt på en oskuld. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Jag blir förvirrad när jag läser den här boken. Ibland har jag roligt. Andra gånger vill jag bara att Muo ska skärpa sig och försöka tänka någorlunda klart. Han är så naiv att det ibland känns helt otroligt att han skulle ha läst en lång utbildning och tagit examen. Fast sedan kommer jag ihåg en del av mina klasskamrater på universitetet...
Äckligast är i varje fall beskrivningarna av maten. Allt låter så fullständigt fantastiskt motbjudande att jag tappar aptiten helt. Fast vilka rätter som är verkliga och vilka som är påhittade kan jag inte lista ut.
Di-komplexet - Dai Sijies
En kinesisk författare, i och för sig utflyttad till Frankrike, men ändå. En kines. Det här blev svårt för mig. Att boken är satirisk är inte så svårt att förstå, det står på baksidan. Men vad som är satir och vad som är allvar blir väldigt krångligt att reda ut för mig. Jag har helt enkelt alldeles för dåliga kunskaper om Kina.
Psykoanalytikern Muo har återvänt till Kina från Frankrike för att försöka befria sin första kärlek, Gamla månens vulkan, från fängelset. Där sitter hon för att hon tagit bilder av den kinesiska polisens tortyrmetoder och sålt dem till västerländska media. För att befria Gamla månens Vulkan har Muo med sig tiotusen dollar som han planerar att använda för att muta domaren Di.
Men domaren behöver inga pengar, han har redan allt han behöver. Istället vill han ha en oskuld. Alltså måste den tafatte Muo, som själv är totalt renons på sexuella erfarenheter ge sig ut och söka rätt på en oskuld. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Jag blir förvirrad när jag läser den här boken. Ibland har jag roligt. Andra gånger vill jag bara att Muo ska skärpa sig och försöka tänka någorlunda klart. Han är så naiv att det ibland känns helt otroligt att han skulle ha läst en lång utbildning och tagit examen. Fast sedan kommer jag ihåg en del av mina klasskamrater på universitetet...
Äckligast är i varje fall beskrivningarna av maten. Allt låter så fullständigt fantastiskt motbjudande att jag tappar aptiten helt. Fast vilka rätter som är verkliga och vilka som är påhittade kan jag inte lista ut.
Kommentarer
Trackback