De är knepiga de där österrikarna
Ytterligare en nobelpristagare avbockad och klar! Jag klappar mig själv på axeln för att jag lyckats med att läsa 5 tidigare olästa nobelpristagare i år. Men bortsett från den glädjen fick jag inte ut speciellt mycket av Jelinek.
Pianolärarinnan - Elfride Jelinek
Fritzl, Hitler, Haider... är det något knepigt med österrikarna eller är det bara jag som inbillar mig? Min misstänksamhet mot befolkningen i det där vackra bergslandskapet har inte precis blivit mindre av att läsa Jelinek.
Det är verkligen inget nöje att läsa Jelinek.Vid tredje försöket har jag börjat vänja mig vid att texten känns kvävande tät och kompakt - men jag har absolut inte lärt mig att uppskatta det. Visserligen fungerar språket perfekt för att ytterligare måla upp bilden av det instängda liv pianolärarinnan Erica lever tillsammans med sin mor. Men som läsare kippar jag efter andan och känner mig helt utmattad efter bara några sidor.
Boken känns klinisk och iskall för mig. Som ett skickligt hantverk jag visserligen kan beundra - men som jag absolut inte vill ha i mitt hem. Ingen mer Jelinek för mig, tack!
Läste Pianolärarinnan två år innan Jelinek fick Nobelpriset och tyckte inte ALLS om den (inte efter Nobelpriset heller), pretentiös strunt.
Jag hoppar ju inte precis jämfota av förtjusning heller. Det finns så mycket bra och roligt att läsa, så jag tror inte att jag kommer att lägga energi på att försöka läsa mer Jelinek.
Österrike är i mycket som de flesta andra länder i Europa. Det finns ett auktoritärt drag i kulturen, förvisso, men, tja, så annorlunda är det nu inte.
//JJ
Du har antagligen rätt. Men jag är av naturen misstänksam mot alla tysktalande människor. Den senaste tidens österrikiska nyheter har inte gjort ett dugg för att fördriva mina fördomar.