Elegant, men lite långt
För några år sedan skulle jag träffa Håkan Nesser i jobbsammanhang. Flera av mina vänner blev ganska till sig över detta. Någon hävdade att honom var hon faktiskt lite platoniskt kär i. Jo, hon är lärare med författarambitioner. Någon annan tyckte att han var sååå snygg.
Jag misstänker att jag såg ut som en fågelholk. Jag förstod verkligen ingenting. Jag blev dock snabbt omvänd efter en lång och trevlig lunch. Jävlar i min lilla låda, vilken charmig människa! Rolig, trevlig och med den där härliga blandningen av intellekt och humor. Och böckerna är inte så dumma de heller...
Människa utan hund - Håkan Nesser
Jag kan ju inte låta bli att gilla en människa som skriver meningar som den här: Eller så hade dokusåpister så fantastiskt kort halveringstid att de var glömda efter två månader.
Men det eleganta språket till trots är boken lite lång. Det finns två mysterier i boken och eftersom det ena blir löst ungefär halvvägs och det andra bara är ett mysterium för personerna i boken så tappar boken fart. Jag blir aldrig tillräckligt intresserad av Gunnar Barbarotti för verkligen fångas. Men kanske beror det på att detta är första boken i en planerad serie om fyra. Jag får väl se. För jag kommer garanterat att läsa dem. Lite långsamhet får man stå ut med - det kan det vara värt för att få upptäcka de små blinkningarna till de trogna läsarna. Sådant får mig alltid att le lite belåtet. Oavsett om författaren heter King eller Nesser.
Jag misstänker att jag såg ut som en fågelholk. Jag förstod verkligen ingenting. Jag blev dock snabbt omvänd efter en lång och trevlig lunch. Jävlar i min lilla låda, vilken charmig människa! Rolig, trevlig och med den där härliga blandningen av intellekt och humor. Och böckerna är inte så dumma de heller...
Människa utan hund - Håkan Nesser
Jag kan ju inte låta bli att gilla en människa som skriver meningar som den här: Eller så hade dokusåpister så fantastiskt kort halveringstid att de var glömda efter två månader.
Men det eleganta språket till trots är boken lite lång. Det finns två mysterier i boken och eftersom det ena blir löst ungefär halvvägs och det andra bara är ett mysterium för personerna i boken så tappar boken fart. Jag blir aldrig tillräckligt intresserad av Gunnar Barbarotti för verkligen fångas. Men kanske beror det på att detta är första boken i en planerad serie om fyra. Jag får väl se. För jag kommer garanterat att läsa dem. Lite långsamhet får man stå ut med - det kan det vara värt för att få upptäcka de små blinkningarna till de trogna läsarna. Sådant får mig alltid att le lite belåtet. Oavsett om författaren heter King eller Nesser.
Kommentarer
Trackback