gemen och verserad

I lördags fick jag ett mail från biblioteket om att Agnes skulle lämnas tillbaka på måndag (Fatta vilken bra tjänst! Hur ska man kunna låta bli att älska biblioteket) Lugnt, tänkte jag och loggade in för att förlänga mitt lån tre veckor till. Gissa hur förvånad jag blev när det inte var möjligt eftersom den var reserverad! What? Hur stor chans är det? Det måste ju vara någon som är med i samma utmaning. Eftersom det bara verkar finnas ett eller två exemplar av boken i Göteborg så verkar ju inte efterfrågan ha varit så väldigt stor tidigare.

Vad göra? Det var ju bara att stressläsa hela söndagskvällen för att ta sig igenom den. Jag är inte den som sitter och tjuvhåller på en kvinnlig klassiker som någon annan vill läsa. Och dessutom var jag ju lagom sugen på att betala böter.

Agnes Grey - Anne Brontë

OK! Då kan vi föra upp ännu ett yrke på listan över jobb jag inte vill ha. Jag vill inte jobba som guvernant. Nu finns det väl inte så många guvernantjobb att få tag i nuförtiden och chansen att jag skulle erbjudas ett sådant även om det fanns är nog minimal. Men ändå. Hellre blir jag parkeringsvakt.

Jag vet inte var felet ligger. Kanske beror det på att jag stressade mig igenom boken, men jag tyckte inte om den. Visserligen var det ganska roligt att läsa om klassförhållandena och de fullständigt gräsliga familjerna där stackars Agnes arbetade som guvernant, men det var mer ur ett kulturellt och historiskt perspektiv än som litteratur. Mestadels hade jag ganska tråkigt. Kanske missar jag nyanser i den lite ålderdomliga engelskan, men Agnes är läskigt gudfruktig och så bunden av sociala konventioner att jag får ont i käkarna av att läsa om det. Bokens sens moral gör det inte lättare för mig. Här går det verkligen inget vidare för de dåliga människorna, medan de som sätter sin lit till herren får sin belöning redan här på jorden.

Det känns hela tiden som om jag saknar något i läsningen. Faktiskt tror jag att det är miljöbeskrivningar. Normalt är miljöbeskrivningar inte något jag gillar, men här skulle jag behövt det. Jag vill veta hur rummen, husen och kläderna ser ut. Vad de äter och vad de läser. Här finns nästan bara människor och Agnes tankar om dem. Kanske skulle jag inte saknat det om jag hade känt mig mer hemma i den här tidens England. Men min läsning är enormt amerikaniserad. Min ingång till litteraturen var Steinbeck, Hemingway och andra grabbiga amerikaner. Engelska artonhundratalskvinnor fanns inte på min karta. De är fortfarande sällsynta. Några enstaka knappnålar i ett för övrigt tomt ingenmansland. Okänd mark närapå. Så kanske är det inte Agnes, kanske är det jag. Det här fungerade inte speciellt bra för mig, Men jag är fortfarande glad att jag hoppade på det här. Lite litterär allmänbildning kan ju inte skada.