Vofför gör di på dette viset?
Nu börjar jag bli trött på det här. Vad är det här för kass översättning?
"Och nu en till tonåring. Ett till försvinnande."
För mig känns det tokfel! Men samtidigt ser jag det så ofta att jag börjar tvivla på mig själv. Är det jag som håller på att tappa greppet helt eller är det en ord för ord-översättning från engelska? Frågar jag mig ängsligt.
"Och nu en till tonåring. Ett till försvinnande."
För mig känns det tokfel! Men samtidigt ser jag det så ofta att jag börjar tvivla på mig själv. Är det jag som håller på att tappa greppet helt eller är det en ord för ord-översättning från engelska? Frågar jag mig ängsligt.
Snart semester
Nåja, ganska snart. Jag ska jobba en vecka till. Men jag har så lite att göra att det knappast kan räknas som jobb.
Men jag har en känsla av att den här semestern faktiskt behövs.
Igår lånade jag en bok som jag tror handlar om rost.
På metall alltså.
En bok om rost? Det kan bara betyda att jag behöver semester.
Men det är förstås också ytterligare en anledning att älska biblioteket och bibliotekarier. De tar in böcker om rost och ställer dem så att jag får dem i bekvämt blickfång när jag helt oförskräckt strosar runt bland hyllorna. Hur kan man göra annat än att älska dem?
I mitt nästa liv vill jag bli bibliotekarie!
Men jag har en känsla av att den här semestern faktiskt behövs.
Igår lånade jag en bok som jag tror handlar om rost.
På metall alltså.
En bok om rost? Det kan bara betyda att jag behöver semester.
Men det är förstås också ytterligare en anledning att älska biblioteket och bibliotekarier. De tar in böcker om rost och ställer dem så att jag får dem i bekvämt blickfång när jag helt oförskräckt strosar runt bland hyllorna. Hur kan man göra annat än att älska dem?
I mitt nästa liv vill jag bli bibliotekarie!
Till Marianne om pingvin-problemet
Marianne kanske kan lösa detta dilemma.
I den svenska översättningen dyker pingvinerna upp på slutet av tredje sidan i introduktionen.
Stycket lyder som följer:
"Trots envetna ansträngningar i motsatt rktning (jag bar luddiga tröjor i gult och rosa och samlade håret i vad jag ansåg vara en mycket munter hästsvans) verkade det som att jag hade börjat förvridas till just det jag hade fasat för att bli ända sedan allting hände. Jag höll på att bli butter och bisarr (blotta anhalter på vägen mot spritt språngande), en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro."
Min fetstilsmarkering.
Jag ser nu att det inte var barnen som rusade in bland pinvinerna, jag hade inte boken framför mig när jag skrev förut. Men att det är en bisarr vuxen som gör det,hjälper mig inte.
Visst borde det vara duvor? Eller är det ett skämt?
Stilla min nyfikenhet, du kloka människa med ett exemplar på originalspråk.
Och Johanna, ja, läs den. Jag är enormt förtjust än så länge.
Ska det verkligen vara pingviner?
Äntligen läser jag Fördjupade studier... och naturligtvis blev det kärlek vid första blicken på innehållsförteckningen. Jag har bara hunnit några kapitel men jag är tokkär i alla parenteser och hänvisningar till litteratur och film. Och ja, då och då slår jag ihop boken för att klappa lite på omslaget. Vad ska man göra när man inte kan ha husdjur?
Men, jag är utom mig av nyfikenhet, ska det verkligen stå pingviner i första kapitlet? Finns det barn som springer rakt in i flockar av fredligt pickade pingviner och skrämmer dem? Är det ett skämt? Kommer det andra hänvisningar till pingviner? För det kan ju inte vara ett fel. Ingen blandar ihop pingviner och tja, duvor. Det kan man inte göra. Eller finns det någon som har gjort det någon gång - kanske ett klassiskt misstag som det är tänkt att jag ska känna igen?
Min ljudbok fortsätter att vara fullkomligt fascinerande dålig. Så där att håren reser sig lite på armarna. Och uppläsaren ler och småskrattar sig igenom läsningen. Hon ler så där att det hörs på rösten. Alla som någon gång har gått en säljkurs vet precis vad jag menar. Och jag KAN INTE SLUTA LYSSNA. Jag är helt fast.
Men, jag är utom mig av nyfikenhet, ska det verkligen stå pingviner i första kapitlet? Finns det barn som springer rakt in i flockar av fredligt pickade pingviner och skrämmer dem? Är det ett skämt? Kommer det andra hänvisningar till pingviner? För det kan ju inte vara ett fel. Ingen blandar ihop pingviner och tja, duvor. Det kan man inte göra. Eller finns det någon som har gjort det någon gång - kanske ett klassiskt misstag som det är tänkt att jag ska känna igen?
Min ljudbok fortsätter att vara fullkomligt fascinerande dålig. Så där att håren reser sig lite på armarna. Och uppläsaren ler och småskrattar sig igenom läsningen. Hon ler så där att det hörs på rösten. Alla som någon gång har gått en säljkurs vet precis vad jag menar. Och jag KAN INTE SLUTA LYSSNA. Jag är helt fast.
Men visst, jag fattar precis
Var är skämskudden när man behöver den?
Eller, det kanske inte skulle hjälpa med en skämskudde. Det är en ljudbok jag har problem med. Jag är säker på att jag rodnar som en gris i en bastu när jag går omkring och lyssnar på det här. Vad sägs om följande citat?
"Han bar sin sexualitet som en sportjacka"
Jo, sådana män har man ju träffat. För att inte tala om de där som bär sin sexualitet som en plastpåse från Lidl, eller en toppluva.
Det pinsammaste av allt är att jag inte för mitt liv kan sluta lyssna.
Eller, det kanske inte skulle hjälpa med en skämskudde. Det är en ljudbok jag har problem med. Jag är säker på att jag rodnar som en gris i en bastu när jag går omkring och lyssnar på det här. Vad sägs om följande citat?
"Han bar sin sexualitet som en sportjacka"
Jo, sådana män har man ju träffat. För att inte tala om de där som bär sin sexualitet som en plastpåse från Lidl, eller en toppluva.
Det pinsammaste av allt är att jag inte för mitt liv kan sluta lyssna.
Tre saker som tråkar ut mig
Varför inte en liten lista, så här på tisdagslunchen?
Jag kan läsa det mesta, men det finns några små saker som garanterat får mig att sucka och skumma texter. Här kommer mina tre viktigaste textuella hatobjekt.
1. Drömmar
Det är outhärdligt trist att höra människor berätta vad de har drömt. Det vet alla. Varför författare inbillar sig att det är intressantare att läsa drömsekvenser förstår jag inte. Det är tråkigt! Du vill säkert berätta något om vad som sker i det undermedvetna - men det hjälper inte. Jag har skittråkigt och hoppar ändå över det mesta. Sluta omedelbart med sådant trams.
2. Sex
Visst finns det författare som kan skriva sexscener. Absolut. Men de allra flesta kan det inte. Om man nu inte har sexualiteten som sitt viktigaste tema så kanske man lika gärna kan hoppa över att skriva om det. Va? Ska vi säga så? Är vi överens? Skriver du deckare så nöjer du dig med att de går mot sängen och sedan klipper du till nästa kapitel. OK? Vi vet redan vad som händer där. Vi har läst det förut. Hoppa över de svettiga kropparna och för GUDS skull försök inte skriva om hur det känns. Inga metaforer här, tack. Så var det bestämt.
3. Naturbeskrivningar
Nej. Landskapet är inte så besjälat som du kanske tror. Jag behöver inte få varje skuggskiftning i träden beskriven för mig. Ge mig en eller två detaljer så bygger min hjärna en egen bild. Om jag absolut måste förstå exakt hur det ser ut så sätt in ett foto. Det skulle bespara mig massor av tråkig läsning.
Sådär. Då går det bra att fortsätta att skriva. Bara du plockar bort drömmarna, sexet och naturbeskrivningarna så är du hemma. Åtminstone i min bok.
Finns det någon annan som känner sig manad att berätta vad ni tycker är trist att läsa om, så skriv en kommentar här. Jag är nyfiken.
Jag kan läsa det mesta, men det finns några små saker som garanterat får mig att sucka och skumma texter. Här kommer mina tre viktigaste textuella hatobjekt.
1. Drömmar
Det är outhärdligt trist att höra människor berätta vad de har drömt. Det vet alla. Varför författare inbillar sig att det är intressantare att läsa drömsekvenser förstår jag inte. Det är tråkigt! Du vill säkert berätta något om vad som sker i det undermedvetna - men det hjälper inte. Jag har skittråkigt och hoppar ändå över det mesta. Sluta omedelbart med sådant trams.
2. Sex
Visst finns det författare som kan skriva sexscener. Absolut. Men de allra flesta kan det inte. Om man nu inte har sexualiteten som sitt viktigaste tema så kanske man lika gärna kan hoppa över att skriva om det. Va? Ska vi säga så? Är vi överens? Skriver du deckare så nöjer du dig med att de går mot sängen och sedan klipper du till nästa kapitel. OK? Vi vet redan vad som händer där. Vi har läst det förut. Hoppa över de svettiga kropparna och för GUDS skull försök inte skriva om hur det känns. Inga metaforer här, tack. Så var det bestämt.
3. Naturbeskrivningar
Nej. Landskapet är inte så besjälat som du kanske tror. Jag behöver inte få varje skuggskiftning i träden beskriven för mig. Ge mig en eller två detaljer så bygger min hjärna en egen bild. Om jag absolut måste förstå exakt hur det ser ut så sätt in ett foto. Det skulle bespara mig massor av tråkig läsning.
Sådär. Då går det bra att fortsätta att skriva. Bara du plockar bort drömmarna, sexet och naturbeskrivningarna så är du hemma. Åtminstone i min bok.
Finns det någon annan som känner sig manad att berätta vad ni tycker är trist att läsa om, så skriv en kommentar här. Jag är nyfiken.
Ett klichégnäll
Jag har visserligen aldrig drabbats av vinterkräksjukan. Men jag har blivit matförgiftad några gånger. Och ibland får jag halsbränna och mår grymt illa.
Kan inte detta någon enda gång, drabba någon enda kvinna, i någon enda bok? Varje illamående betyder ovillkorligen alltid graviditet. Alltid!
Vilket jag som läsare alltså alltid vet långt före huvudpersonen.
Bah!
Kan inte detta någon enda gång, drabba någon enda kvinna, i någon enda bok? Varje illamående betyder ovillkorligen alltid graviditet. Alltid!
Vilket jag som läsare alltså alltid vet långt före huvudpersonen.
Bah!
Lästorka
Jag läser i stort sett inte alls nu. Ingenting fångar mig, så istället tittar jag på tv, lyssnar på ljudböcker och läser bloggar. Idag ska jag gå tillbaka till biblioteket med en hel kasse olästa böcker. En hel kasse!
Jag kommer att skämmas. Jag är nämligen helt säker på att det syns på mig att jag inte har läst en sida. Bibliotekarier har den typen av superkrafter att de kan se sådant. Det tror jag i alla fall. De må vara bleka och ha talliga koftor - men det är bara för att dölja superkrafterna. Belive me!
Jag funderar på att låna om Neil Gaimans Amerikanska gudar, för den har jag faktiskt läst sådär 30 sidor i. Men, och detta är ett viktigt men. Jag råkade titta på författarbilden. Karln ser ju för Guds skull ut som Barry Manilow! Vill jag verkligen läsa något av någon som har så dålig smak att han låter den bilden pryda ett bokomslag?
Idag kommer jag för övrigt att bli klar med Denise Minas Vargtimmen som jag lyssnat på den senaste tiden. Mina är lite bättre än Edwardsson, faktiskt! Men det betyder inte att jag är helt nöjd. Jag har lite gnetiga anmärkningar. Men dem tar jag i nästa inlägg. När jag nu får tummen ur usb-porten och skriver nästa gång.
Jag kommer att skämmas. Jag är nämligen helt säker på att det syns på mig att jag inte har läst en sida. Bibliotekarier har den typen av superkrafter att de kan se sådant. Det tror jag i alla fall. De må vara bleka och ha talliga koftor - men det är bara för att dölja superkrafterna. Belive me!
Jag funderar på att låna om Neil Gaimans Amerikanska gudar, för den har jag faktiskt läst sådär 30 sidor i. Men, och detta är ett viktigt men. Jag råkade titta på författarbilden. Karln ser ju för Guds skull ut som Barry Manilow! Vill jag verkligen läsa något av någon som har så dålig smak att han låter den bilden pryda ett bokomslag?
Idag kommer jag för övrigt att bli klar med Denise Minas Vargtimmen som jag lyssnat på den senaste tiden. Mina är lite bättre än Edwardsson, faktiskt! Men det betyder inte att jag är helt nöjd. Jag har lite gnetiga anmärkningar. Men dem tar jag i nästa inlägg. När jag nu får tummen ur usb-porten och skriver nästa gång.
Men vilken värdelös bloggare jag är
Jag har inte lyckats läsa ut något på evigheter. Den afrikanska boken åker fortfarande med mig på spårvagnen och jag har Edwardsson i lurarna när jag cyklar. Men jag kommer ingen vart med någon av dem.
Men snart blir det bättring, hoppas jag. Igår började jag på Titta kom och se. För första gången på länge kändes det lite roligt att läsa.
Cirkus, freakshows, förkrigstyskland... Hur ska det kunna bli annat än bra?
Så, jag hoppas att jag återkommer snart.
Jag skyller på att det är försommar. Det finns roligare saker att göra än att blogga just nu.
Tillbaka i Afrika
Nu har jag hittat en afrikansk bok igen. Den åker med mig på spårvagnen till och från jobbet. Fast man borde förstås cykla. Det borde man ju. Men om jag gör det så kommer den afrikanska boken garanterat inte att bli läst. Den är inte alls tillräckligt fångande för att jag ska plocka upp den hemma. När alternativet är att läsa Metro däremot, då fungerar den utmärkt.
Jag borde jobba nu. Det är meningen att jag ska göra någon slags analys av ett företags printade kommunikation. Men jag har noll och ingen lust. Istället sitter jag här på jobbet och bloggar. Inte bra!
Jag skulle också kunna ägna mig åt att skriva om ett vattenprojekt i ett u-land, eller ergonomiska instruktioner, eller skriva ett produktblad om ljudisolering eller en pressrelease om en ny styrelsemedlem eller ett nyhetsbrev om ett hotell eller... Men, hallå, det är vår. Nästan sommar...
Fåglarna sjunger ute, nåja, måsarna skriker det är nästan samma sak. Jag har inte samvete nog att strunta i jobbet helt och gå ut och sätta mig i parken med mina vänner. Men jag jobbar alltså inte. Jag vara sitter här.
Ibland undrar jag om jag är riktigt slug. Faktiskt!
Jag borde jobba nu. Det är meningen att jag ska göra någon slags analys av ett företags printade kommunikation. Men jag har noll och ingen lust. Istället sitter jag här på jobbet och bloggar. Inte bra!
Jag skulle också kunna ägna mig åt att skriva om ett vattenprojekt i ett u-land, eller ergonomiska instruktioner, eller skriva ett produktblad om ljudisolering eller en pressrelease om en ny styrelsemedlem eller ett nyhetsbrev om ett hotell eller... Men, hallå, det är vår. Nästan sommar...
Fåglarna sjunger ute, nåja, måsarna skriker det är nästan samma sak. Jag har inte samvete nog att strunta i jobbet helt och gå ut och sätta mig i parken med mina vänner. Men jag jobbar alltså inte. Jag vara sitter här.
Ibland undrar jag om jag är riktigt slug. Faktiskt!
Vitsippor betittade
Vädret kunde varit bättre. Sängen kunde varit skönare och utedasset hade kunnat lukta lite mindre. Men det är förstås petitesser. Konsthelgen var som alltid - ljuuuuvlig.
Jag har målat ett gäng krattiga akvareller. Typ en arg höna, några gamla makrillar, två blåbär i tokförstoring, två körsbär på en rosa duk. Låt mig bara kallt konstatera att ingen av mina tavlor kommer att lämna några avtryck i konsthistorien. Jag är kass.
Men vad gör det? Jag har sett miljoner vitsippor, gullvivor och kabbelekor. Hört hundratals fåglar sjunga och ätit mat för gudar.
Jag har läst Året Runt också. Men det behöver jag kanske inte orda så mycket om. Den verkar inte ha förändrats ett dugg på de 30 år som har gått sedan jag brukade plocka upp dem ur farmors kökssoffa för att ha som sommarlovsläsning lata dagar på gräsmattan. Jag kände mig som barn på nytt.
Mellan allt målande, ätande och vitsippstittande har det förstås pågått en hel del prat om livet också. Så klart. Och lite rödvin...
Bara ett år kvar till nästa konsthelg. Och jag längtar redan...
Jag har målat ett gäng krattiga akvareller. Typ en arg höna, några gamla makrillar, två blåbär i tokförstoring, två körsbär på en rosa duk. Låt mig bara kallt konstatera att ingen av mina tavlor kommer att lämna några avtryck i konsthistorien. Jag är kass.
Men vad gör det? Jag har sett miljoner vitsippor, gullvivor och kabbelekor. Hört hundratals fåglar sjunga och ätit mat för gudar.
Jag har läst Året Runt också. Men det behöver jag kanske inte orda så mycket om. Den verkar inte ha förändrats ett dugg på de 30 år som har gått sedan jag brukade plocka upp dem ur farmors kökssoffa för att ha som sommarlovsläsning lata dagar på gräsmattan. Jag kände mig som barn på nytt.
Mellan allt målande, ätande och vitsippstittande har det förstås pågått en hel del prat om livet också. Så klart. Och lite rödvin...
Bara ett år kvar till nästa konsthelg. Och jag längtar redan...
Årets skönaste helg
Nu åker jag strax iväg till en okänd plats i Småland. Med lite tur kommer jag fram till ett hus vid en sjö. Nu väntar fyra dagars "konsthelg".
Konsthelgen infaller på Kristi Himmelfärd varje år. Då träffas vi, fyra tjejer, och målar, skriver, läser, lyssnar på musik och äter fantastiska mängder god mat. I fyra dagar. Fatta hur skönt!
Vi åker till olika ställen varje år. Och eftersom vi bor i olika delar av landet så träffas vi bara den här enda helgen på året.
Resultatet för min del brukar bli några riktigt kassa akvareller - men det är mindre viktigt. Det här är vårens andningshål. Fyra dagar av avslappnade uppdateringar matexcesser, bok- och konstprat, färgkladdande (jag, de andra är begåvade) och vitsippstittande.
Nu ska jag bara bestämma vilka böcker jag ska ha med mig och sedan sticker jag. Iiiiihhhh. Lycka!
Ha en skön helg allihop!
Konsthelgen infaller på Kristi Himmelfärd varje år. Då träffas vi, fyra tjejer, och målar, skriver, läser, lyssnar på musik och äter fantastiska mängder god mat. I fyra dagar. Fatta hur skönt!
Vi åker till olika ställen varje år. Och eftersom vi bor i olika delar av landet så träffas vi bara den här enda helgen på året.
Resultatet för min del brukar bli några riktigt kassa akvareller - men det är mindre viktigt. Det här är vårens andningshål. Fyra dagar av avslappnade uppdateringar matexcesser, bok- och konstprat, färgkladdande (jag, de andra är begåvade) och vitsippstittande.
Nu ska jag bara bestämma vilka böcker jag ska ha med mig och sedan sticker jag. Iiiiihhhh. Lycka!
Ha en skön helg allihop!
Lyxproblem
På bordet inne i mitt bibliotek ligger 15 helt nya fina böcker. Bredvid står en påse med olästa biblioteksböcker. Men vad gör jag? Läser?
Njaaeeee...
Bloggar. Det läser jag. Och GP. Och någon enstaka Metro. Men böcker? Nej. För jag har drabbats av total beslutsångest. Jag kan inte bestämma mig för vad jag vill läsa. Så fort jag försöker börja på en bok så hinner jag inte mer än några sidor innan jag funderar på om inte någon annan vore roligare.
Till slut ger jag upp och spelar poker eller tittar på tv istället.
Jag hoppas att det går över snart!
Fantasilös eller hård som Clintan?
Då och då läser jag i bloggar att folk inte kan läsa deckare eller spökhistorier på kvällen eftersom de skrämmer upp sig själva. Andra kan inte läsa det alls för att de tycker att det är otäckt. Jag ser antagligen ut som en uggleholk varje gång jag läser något sådant.
Jag tror inte att jag har blivit riktigt skrämd av en bok sedan jag var tonåring. Jag blir nästan lite avundsjuk. Jag vill också kunna leva mig in så mycket i det jag läser att jag faktiskt blir skrämd. Men det händer inte.
De andra känslorna fungerar någorlunda. Jag kan bli rörd och road precis som vem som helst. Det är rädslan och obehaget som inte verkar nå fram. Så länge det är tryckta ord går det bra att vräka på med hur mycket rykande tarmar och sprutande blod som helt.
Den senaste gången jag kan komma ihåg att jag fick en liten rysning av något jag läste var faktiskt i Idun-boken av Johanne Hildebrandt. Det var när Freja kommer tillbaka efter att ha tillbringat vad hon tror är några dagar i skogen. Hon bär ett fantastiskt magiskt guldhalsband som dödsgudinnan har krävt att hon ska skaffa fram. Men vad hennes vänner ser är en vildögd kvinna som kommer tillbaka efter en månad i skogen med leriga pinnar och smutsiga stenar hopbundna med läderremmar om halsen.
Det lilla stycket fick mig av någon anledning att rysa till litegrand. Inte så att jag fick svårt att sova, för det var ju inte direkt skrämmande precis. Antagligen bara oväntat.
Så vad ska en kvinna behöva läsa för att bli skraj egentligen? Vad skrämmer er? Är det någon som har några tips? Stephen King i all ära, men han har inte skrämts ordentligt sedan IT. Vad har jag missat?
Jag kan väl inte vara för evigt dömt att gå omkring och kisa som Clintan och väsa Do you feel lucky? Det stämmer ju inte helt med min självbild...
Jag tror inte att jag har blivit riktigt skrämd av en bok sedan jag var tonåring. Jag blir nästan lite avundsjuk. Jag vill också kunna leva mig in så mycket i det jag läser att jag faktiskt blir skrämd. Men det händer inte.
De andra känslorna fungerar någorlunda. Jag kan bli rörd och road precis som vem som helst. Det är rädslan och obehaget som inte verkar nå fram. Så länge det är tryckta ord går det bra att vräka på med hur mycket rykande tarmar och sprutande blod som helt.
Den senaste gången jag kan komma ihåg att jag fick en liten rysning av något jag läste var faktiskt i Idun-boken av Johanne Hildebrandt. Det var när Freja kommer tillbaka efter att ha tillbringat vad hon tror är några dagar i skogen. Hon bär ett fantastiskt magiskt guldhalsband som dödsgudinnan har krävt att hon ska skaffa fram. Men vad hennes vänner ser är en vildögd kvinna som kommer tillbaka efter en månad i skogen med leriga pinnar och smutsiga stenar hopbundna med läderremmar om halsen.
Det lilla stycket fick mig av någon anledning att rysa till litegrand. Inte så att jag fick svårt att sova, för det var ju inte direkt skrämmande precis. Antagligen bara oväntat.
Så vad ska en kvinna behöva läsa för att bli skraj egentligen? Vad skrämmer er? Är det någon som har några tips? Stephen King i all ära, men han har inte skrämts ordentligt sedan IT. Vad har jag missat?
Jag kan väl inte vara för evigt dömt att gå omkring och kisa som Clintan och väsa Do you feel lucky? Det stämmer ju inte helt med min självbild...
Ryckig läsning
Jag är vårtrött och lite utarbetad just nu. Fast mest är det antagligen våren. Jag har svårt för den här årstiden. Jag mår mycket bättre på hösten. Jag gillar när det mörknar tidigt.
Våren med sitt ljus gör mig bara trött. Allt är grått och fult, människorna bleka och staden smutsig.
Det går över. Så snart det blir försommar piggnar jag till igen. Men det lär dröja några veckor. Jag är med om det här varje år, så jag borde vara van. Men lik förbannat blir jag lika förvånad över den totala trötthet jag drabbas av. Jag vill egentligen bara sova just nu.
Insomningsböcker är inte vad jag behöver nu. Jag har fortfarande Ludlum på nattduksbordet. Men för det mesta hinner jag inte ens hitta rätt sida innan jag somnar. Jag har halva boken kvar.
Jag har travar med olästa böcker liggande. Men det spelar ingen roll. För nu ska jag till biblioteket och lämna tillbaka böcker. Det förnuftiga vore ju förstås att inte låna något. Men det kommer inte att hända. Vem vet kanske kan jag hitta en nobelpristagare att läsa?
Mina litterära nyårslöften går lite blandat. Jag har lyckats läsa 5 böcker av icke engelskspråkiga författare (mål 10 st). Två icke-deckare av nordiska författare (Mål 5 st) Men, inte en enda ny nobelpristagare. (Mål 5 st) Nobelpristagarna visade sig bli svårare än jag trott. Jag har läst ganska många redan. Och de jag inte läst tycks jag ha ett väldigt motstånd mot. Det finns inget vettigt skäl till detta om vi bortser från poeterna. Poesi är inte min grej! Jag får helt enkelt ta mig i kragen och citera Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va?
Våren med sitt ljus gör mig bara trött. Allt är grått och fult, människorna bleka och staden smutsig.
Det går över. Så snart det blir försommar piggnar jag till igen. Men det lär dröja några veckor. Jag är med om det här varje år, så jag borde vara van. Men lik förbannat blir jag lika förvånad över den totala trötthet jag drabbas av. Jag vill egentligen bara sova just nu.
Insomningsböcker är inte vad jag behöver nu. Jag har fortfarande Ludlum på nattduksbordet. Men för det mesta hinner jag inte ens hitta rätt sida innan jag somnar. Jag har halva boken kvar.
Jag har travar med olästa böcker liggande. Men det spelar ingen roll. För nu ska jag till biblioteket och lämna tillbaka böcker. Det förnuftiga vore ju förstås att inte låna något. Men det kommer inte att hända. Vem vet kanske kan jag hitta en nobelpristagare att läsa?
Mina litterära nyårslöften går lite blandat. Jag har lyckats läsa 5 böcker av icke engelskspråkiga författare (mål 10 st). Två icke-deckare av nordiska författare (Mål 5 st) Men, inte en enda ny nobelpristagare. (Mål 5 st) Nobelpristagarna visade sig bli svårare än jag trott. Jag har läst ganska många redan. Och de jag inte läst tycks jag ha ett väldigt motstånd mot. Det finns inget vettigt skäl till detta om vi bortser från poeterna. Poesi är inte min grej! Jag får helt enkelt ta mig i kragen och citera Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va?
Läslugn
Jobb, jobb, ännu mer jobb och någon form av infektion har effektivt hindrat mig från att både läsa och skriva annat än rena jobbtexter den senaste veckan.
Fast lite litteratur har jag förstås smugit till mig mellan uppdragen. Två lugna böcker som på något konstigt sätt talat alldeles utmärkt med varandra. Ut och stjäla hästar och Dagmar låter mig båda sjunka ner i tempo och läsa långsamt. Den ena boken tar med mig ut i skogen den andra ut på havet i Stockholms skärgård. Vilken jag än plockar upp så blir jag lika nöjd.
Jaha, det här skrev jag ju för flera dagar sedan! Blogg.se har krånglat och uppdaterat och bytt servrar och annat skoj. Halva texten har försvunnit och jag har helt och hållet glömt vad jag tänkte. Men det var säkert något alldeles förträffligt och smart. Var vänliga och föreställ er en sådan text ungefär här.
Själv tar jag och jobbar lite till.
Fast lite litteratur har jag förstås smugit till mig mellan uppdragen. Två lugna böcker som på något konstigt sätt talat alldeles utmärkt med varandra. Ut och stjäla hästar och Dagmar låter mig båda sjunka ner i tempo och läsa långsamt. Den ena boken tar med mig ut i skogen den andra ut på havet i Stockholms skärgård. Vilken jag än plockar upp så blir jag lika nöjd.
Jaha, det här skrev jag ju för flera dagar sedan! Blogg.se har krånglat och uppdaterat och bytt servrar och annat skoj. Halva texten har försvunnit och jag har helt och hållet glömt vad jag tänkte. Men det var säkert något alldeles förträffligt och smart. Var vänliga och föreställ er en sådan text ungefär här.
Själv tar jag och jobbar lite till.
Vilken överraskning. NOT
Jag behöver en hobby.
Inte nog med...
att jag inte bloggar. Jag läser inte heller. Framför allt inte svenska samtidsromaner! För första gången måste jag hoppa över Malins bokfemma. Jag kan inte för mitt liv komma på fem svenska romaner som utspelar sig på 2000-talet. Tanken att jag skulle ha läst tillräckligt många för att ha någon slags topplista är direkt skrattretande.
Jag har läst Ett öga rött. Det är den enda jag kommer på.
I övrigt har jag jobbat som en skållad gnu de senaste veckorna. Det har bara rasat in uppdrag och alla mina ord verkar ha tagit slut. Idag har jag ägnat stora delar av dagen till att skriva en mening - radera den - skriva en ny mening - radera den - skriva dit den första meningen igen - radera de sista orden och skriva dit ett par nya - radera allt. Totalt inproduktiv dag med andra ord. Ägnade två timmar åt att försöka hitta på en ny rubrik till en annons eftersom kunden inte tyckte att den vi (jag) skrivit var "klockren".
Otacksam verkar jag också. Jag har glömt att tacka för Fried green tomatoes som jag fick på posten. Tusen tack! Jag är jätteglad för den och så snart jag är på bättre humör så ska jag läsa den. Långsamt. Och samtidigt ska jag försöka glömma att jag läste den där gräsliga boken om den lilla röda fågeln i juletid. Huuu...
Den här helgen tänker jag använda till att lata mig. Förhoppningsvis orkar jag läsa också. En filt, en bok och min öronlappsfåtölj. Kan livet verkligen bli så mycket bättre. Egentligen borde jag jobba - men det tänker jag förtränga åtminstone till på söndag!
Jag har läst Ett öga rött. Det är den enda jag kommer på.
I övrigt har jag jobbat som en skållad gnu de senaste veckorna. Det har bara rasat in uppdrag och alla mina ord verkar ha tagit slut. Idag har jag ägnat stora delar av dagen till att skriva en mening - radera den - skriva en ny mening - radera den - skriva dit den första meningen igen - radera de sista orden och skriva dit ett par nya - radera allt. Totalt inproduktiv dag med andra ord. Ägnade två timmar åt att försöka hitta på en ny rubrik till en annons eftersom kunden inte tyckte att den vi (jag) skrivit var "klockren".
Otacksam verkar jag också. Jag har glömt att tacka för Fried green tomatoes som jag fick på posten. Tusen tack! Jag är jätteglad för den och så snart jag är på bättre humör så ska jag läsa den. Långsamt. Och samtidigt ska jag försöka glömma att jag läste den där gräsliga boken om den lilla röda fågeln i juletid. Huuu...
Den här helgen tänker jag använda till att lata mig. Förhoppningsvis orkar jag läsa också. En filt, en bok och min öronlappsfåtölj. Kan livet verkligen bli så mycket bättre. Egentligen borde jag jobba - men det tänker jag förtränga åtminstone till på söndag!
Vad hjälpsamma ni är
Jag trodde att jag skulle behöva googla. Men inte, då. Jag har smarta läsare som talar om för mig hur det ligger till med geografi och andra jobbiga saker.
Tack! Att det ser konstigt ut i kommentarerna beror på att jag har haft för mycket att göra och alltså inte hunnit godkänna så det har samlats en del svar. Jag är djupt och innerligt tacksam för alla. Nu fattar jag lite bättre hur det hänger ihop. Och jag var ju faktiskt inte helt ute och cyklade den här gången. Sudan ligger i Afrika.
Min stackars geografilärare hade slitit sitt hår...
Tack! Att det ser konstigt ut i kommentarerna beror på att jag har haft för mycket att göra och alltså inte hunnit godkänna så det har samlats en del svar. Jag är djupt och innerligt tacksam för alla. Nu fattar jag lite bättre hur det hänger ihop. Och jag var ju faktiskt inte helt ute och cyklade den här gången. Sudan ligger i Afrika.
Min stackars geografilärare hade slitit sitt hår...
Koncentrationssvårigheter
Det är för övrigt inte bara när jag lyssnar som min koncentration är lite dålig.
Igår kväll var det makens tur att läsa högt. Han kom inte längre än till andra meningen innan jag avbröt för att fråga när två figurer i boken hade fått ihop det.
Min käre make tittade frågande på mig, suckade, räckte över boken och bad mig läsa ikapp. Lätt förbryllad tog jag boken och läste de sista tre-fyra sidorna i förra kapitlet och förstod hur det hängde ihop. Lite besvärad lämnade jag tillbaka boken till honom med förklaringen att jag måste ha somnat när han läste sist, för jag mindes inte ett dugg.
Ännu mer besvärad blev jag när han påminde mig om att det var jag som läst högt de senaste tre kvällarna.
Jag kan alltså läsa högt utan att ta till mig ett enda ord. Antagligen somnar någon del av hjärnan medan en annan fortsätter att läsa högt och ljudligt. Det är ju nästan stilpoäng på det. Eller hur?
Igår kväll var det makens tur att läsa högt. Han kom inte längre än till andra meningen innan jag avbröt för att fråga när två figurer i boken hade fått ihop det.
Min käre make tittade frågande på mig, suckade, räckte över boken och bad mig läsa ikapp. Lätt förbryllad tog jag boken och läste de sista tre-fyra sidorna i förra kapitlet och förstod hur det hängde ihop. Lite besvärad lämnade jag tillbaka boken till honom med förklaringen att jag måste ha somnat när han läste sist, för jag mindes inte ett dugg.
Ännu mer besvärad blev jag när han påminde mig om att det var jag som läst högt de senaste tre kvällarna.
Jag kan alltså läsa högt utan att ta till mig ett enda ord. Antagligen somnar någon del av hjärnan medan en annan fortsätter att läsa högt och ljudligt. Det är ju nästan stilpoäng på det. Eller hur?