Snabbläst om utbrändhet
De senaste veckorna har jag haft sjukt mycket att göra. Så mycket att jag vissa dagar har funderat på om det verkligen kan vara nyttigt. Lite orolig blev jag när jag märkte att jag hade svårt att hålla reda på personerna i en helt vanlig deckare. Men sedan insåg jag att jag nog bara var hypokondrisk efter att ha läst den här boken.
Det här är inte jag - Eva F Dahlgren
Den kan inte ha tagit mycket mer än någon timme att läsa. Men den var faktiskt lite läskig, Åtminstone om man som jag inbillar sig att man inte hör till den sortens människor som drabbas av utmattningsdepressioner och liknande.
Det ska vara en skönlitterär berättelse. Men den känns väldigt självupplevd. Fast vad vet jag. Den handlar i alla fall om en kvinna som helt klart är utbränd. Tidigare har hon arbetat som medicinsk journalist och skrivit mängder av artiklar om hjärnstress och utbrändhet, men mest tänkt att de hon skriver om väl antagligen är lite trötta. Nu klarar hon inte av någonting alls. Bara att gå och handla ger ångestattacker.
Tonårssonen Johannes får försöka klara det mesta. Hon har inte koll och beter sig ganska irrationellt. Att rusa upp till grannen och börja skrika för att han flyttar sina möbler och för oväsen känns ju inte helt balanserat.
Tyvärr dras boken med ett gäng kursiva kapitel som verkar utspela sig i framtiden där forskarstudenter tittar på olika hjärnor i formalin. De styckena hade jag kunnat klara mig utan.
Det här är inte jag - Eva F Dahlgren
Den kan inte ha tagit mycket mer än någon timme att läsa. Men den var faktiskt lite läskig, Åtminstone om man som jag inbillar sig att man inte hör till den sortens människor som drabbas av utmattningsdepressioner och liknande.
Det ska vara en skönlitterär berättelse. Men den känns väldigt självupplevd. Fast vad vet jag. Den handlar i alla fall om en kvinna som helt klart är utbränd. Tidigare har hon arbetat som medicinsk journalist och skrivit mängder av artiklar om hjärnstress och utbrändhet, men mest tänkt att de hon skriver om väl antagligen är lite trötta. Nu klarar hon inte av någonting alls. Bara att gå och handla ger ångestattacker.
Tonårssonen Johannes får försöka klara det mesta. Hon har inte koll och beter sig ganska irrationellt. Att rusa upp till grannen och börja skrika för att han flyttar sina möbler och för oväsen känns ju inte helt balanserat.
Tyvärr dras boken med ett gäng kursiva kapitel som verkar utspela sig i framtiden där forskarstudenter tittar på olika hjärnor i formalin. De styckena hade jag kunnat klara mig utan.
Kommentarer
Trackback