Årets läskigaste bok handlar om mat

Jag gillar kött. Det är ett faktum. Jag är köttätare. Min kropp mår inget vidare när jag försöker mig på vegetariska experiment för någon längre tid. Men det är ju inte okomplicerat. För hur gärna jag än äter kött känner jag ofta att jag inte borde. Vem vill bidra till den industriella behandlingen av djur?  Den här boken gjorde det hela ännu svårare.

Monsterbiff till middag - Torbjörn & Ylva Esping

När jag var liten var det fest när man fick äta kyckling. Höna åt man oftare. Säkert hälften av min dagisklass hade höns, ris och currysås bland favoriträtterna. Idag kostar kycklingen ofta mindre per kilo än grönsakerna vi serverar till. Det är något mysko med det. Likaså har köttet blivit billigare än vad det var förut. Ännu konstigare.

I den här boken kommer förklaringarna. Obehagliga förklaringar. Mycket visste jag förstås innan men en del är helt nytt för mig.

Visste ni till exempel att alla Ingelstas kalkoner hålls i ett evigt halvmörker för att inte bli kannibaler. Ett beteende som dyker upp när de inte har möjlighet att leva på ett naturligt sätt. Ännu mer onaturligt. Vi avlar fram kalkoner som inte kan para sig. Snabbväxande tuppar med stora bröstfiléer paras med honor som har anlag för att kunna få stora kullar. Detta görs med insemination eftersom tupparna är för breda för att kunna hålla sig kvar på de smalare hönorna och genomföra en befruktning. Alltså har vi i Sverige människor som bland sina yrkesuppgifter har att runka tupp. Där ser man! Ytterligare ett jobb jag inte vill ha. Och ytterligare en sak jag inte vill äta.

Allra värst är kanske ändå skildringen av slakterierna. Ett sådant totalt misslyckande för djurrätten. Där veterinärer hotas och sedan köps ut när de påpekar brister på så kallade KRAV-slakterier. Bra mycket mer upprörande än alla deckare och serimördarskildringar jag läst på senare år.

Det som trots allt är lite upplyftande är att boken faktiskt också kommer med några goda exempel. Det finns djurhållare som arbetar helt annorlunda. Några utav dem skildras nästan i ett överdrivet positivt sken här. Men ändå så visar det på alternativ. Jag behöver inte äta djur som har levt ett fullständigt onaturligt liv. Jag behöver inte äta djur som har fått anibiotika eller genmanipulerat foder. Jag kan välja något annat. Jag kommer visserligen att få betala mer för det. Men det kanske det är värt. Vem vet vad vi i framtiden kommer att få betala för att utarmningen av raser, antibiotikaanvändning och snabbväxande djur vars ben inte klarar av att hålla dem uppe.

LÄS! På allvar. Är du det minsta intresserad av att äta kött, tycker jag att du ska läsa det här. Jag kommer garanterat att fortsätta äta kött. Men jag kommer att välja på ett annat sätt. Säkert inte varje gång. Men oftare. Och om fler gör det så småningom kan slippa se bilder på grisar som äter på varandra.

Kommentarer
Postat av: Torbjörn Esping

Tack för att du läste, gillade och bloggade om vår bok.



Ät kött med gott samvete!

Postat av: Pi

Vad kul!

Jag kommer garanterat att fortsätta äta kött. Absolut. Men kanske från några nya leverantörer...

2010-10-13 @ 13:07:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback