Han är ju kul i alla fall

Den lille tjockisen. Evert Bäckström är inte trovärdig för fem öre. Och att någon kvinna i världen skulle vilja ligga med honom tror jag absolut inte på.  Men det spelar faktiskt ingen roll. Jag har ändå roligt när jag lyssnar på det här.

Den som dödar draken - Leif GW Persson

Alltså, en man som kallar sitt könsorgan för supersalamin och tänker på sina medarbetare som sothönan och incestoffret väcker ju inte mycket sympati. Men det är knappast meningen heller. Persson verkar ha samlat varje negativ egenskap han har kunnat föreställa sig och sedan tryckt in dem alla i en person - Evert Bäckström. Jag gissar att han har haft väldigt roligt när han har gjort det också. Det känns så. Den här boken är skriven med ett väldigt gott humör. Här finns inget av den melankoli och samhällskritik som de senaste böckerna innehållit. Istället är det ett vanligt fyllskallemord som utreds.

Fast riktigt så enkelt är det inte.Förstås. För fyllskallen visar sig ha massor av pengar och dessutom djuptgående kontakter med diverse grova brottslingar. Men oroa er inte. Bäckström reder upp det hela. Om nu någon hade tvivlat.

Det enda som egentligen stör mig är upprepningarna. Kanske blir de tydligare när jag lyssnar? Men jag vet inte hur många gånger Bäckström tänker att någon person får något gott att suga på, när han tycker att han levererat något tänkvärt eller listigt. Alla säger dessutom "Jag lyssnar" ideligen. Men det kanske poliser gör när de diskuterar utredningar på sina möten. Jag gissar att de gör det. Persson borde ju veta. Men det är i vilket fall som helst randanmärkningar. Jag tyckte att den här boken var ett utmärkt sällskap när jag lagade mat, diskade och gjorde annat tråkigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback