gemen och verserad

Jag börjar inse att jag knappast kommer att ta mig igenom hela Oates produktion innan jag dör. I alla fall inte om jag ska läsa i den här takten. Kvinnan är ju skrämmande produktiv. Och mycket mer än en eller två Oates brukar det sällan bli om året. Men nu blev det en i alla fall. En av hennes deckare. Eller vad man nu ska kalla dem. De skiljer sig från traditionella deckare lika mycket som inlagd sill skiljer sig från rökt makrill. Båda görs av fisk, men de smakar verkligen inte likadant.

Det stulna hjärtat - Lauren Kelly

Jag har svårt att peka på exakt vad det är som gör den här berättelsen så enormt obehaglig. Merilee Graf åker hem till den lilla stan Mt Olive för att vaka vid sin fars dödsbädd. Mamman är död sedan länge, men hon har aldrig varit någon dominerande person i Merilees liv. En kuvad orolig kvinna som drog sig undan och ständigt var illamående eller sjuk. Pappan däremot var den vars uppmärksamhet Merilee sökte. För det mesta utan att få speciellt mycket av den.

Besökarna kommer i en strid ström för att ta farväl av mannen som både varit stadens borgmästare, en framgångsrik företagare och en filantrop som hjälpt många ungdomar att få utbildning. Det enda som egentligen skvallrar om att något är fel är Merilees tankar. Hon kan inte sluta grubbla över Lilac Jimson, flickan som blev bortförd. Flickan som Merilee så gärna ville vara vän med när hon var liten.

Jag tyckte verkligen att den här boken var vidrigt äcklig på sina ställen. Ändå sker det otäcka mestadels i mitt huvud. För JCO berättar verkligen inte allt. Normalt tycker jag att det är en futtig metod där författaren gör det lätt för sig, men här fungerar det hur bra som helst. Jag var så frustrerad, äcklad, arg och upprörd när jag läste den här boken. Merilee är precis som så många av JCOs figurer trasig på gränsen till ickefungerande.

Läs, tycker jag.