Bokkedja med vinterstart
Jag ska nog komma ikapp så småningom. Jag får ta det lite i taget. Jag är fortfarande seg och slö, men en bok om vinter kan jag i alla fall komma på. Det är lätt.
Vintersaga av Mark Helprin
Min man älskar den här boken. Själv är jag mer tveksam. Storslaget och udda och fantastiskt, visserligen, men lite over the top för mig. Här finns flygande hästar, gangsterligor, tidningemperium, geniala tjuvar och dödsdömda societsskönheter. Och då har jag bara börjat. Bitvis är det underbar läsning men för mig känns det för mycket. Dock finns här en helt fantastisk bergsbestigare som visserligen bara är med på några sidor i boken - men de sidorna får mig att skratta tills jag får hicka. Denna bergsbestigare har en lösning på allt. Okonventionella sådana visserligen, men ändå. Vem skulle inte vilja skjutas med katapult över en fyrahundra meter bred flod fastspänd vid en chockvågstallrik iförd en skyddsdräkt av röksvamp och mossa?
Bergsbestigare får mig att tänka på vildmarksguider och en sådan hittar vi i nästa bok som är:
Ett sista livstecken av Hanna Nyala
Den första boken om vildmarksguiden Tally Nowata var verkligen spännande. Den här boken är tyvärr inte alls lika kul. Det är ett väldigt klättrande bland bergen i Wyoming för att ta upp jakten på en mördare.
En skidåkande mördare finns även i:
Blindträff av Jerzy Kosinski
Våld och sex och ännu mer våld. Det är vad man hittar hos Kosinski. Han har visserligen skrivit det rara manuset till boken Välkommen, Mr Chance också, men den här boken är mer klassisk Kosinski. Mycket våld och sex alltså. Boken är ganska episodisk och gör nedslag i George Levanters liv. En man som utbildats i Sovjet men hoppat av till väst och som nu försörjer sig på att få idéer som han säljer till folk. Kosinskis böcker blir ännu mer intressanta om man har läst lite om författaren själv. Enligt egen uppgift var han född i Polen och blev skild från sina föräldrar vid krigsutbrottet. Han blev stum av sina upplevelser vid tioårsåldern och återfick inte talförmågan förrän han var sjutton år.
Andra barn som blivit stumma av traumatiserande händelser hittar man hos Torey Hayden. Till exempel i:
Burpojken
Jag ogillar visserligen Boats och skulle inte vilja bli sedd läsandes Pojken som kallades det, men jag är beredd att göra ett undantag för Haydens böcker. Barnen i hennes böcker har visserligen råkat ut för de mest vidriga händelser, men hon grottar inte ned sig i det. Istället verkar hon ha en väldigt pragmatisk syn på det mesta. Hon arbetar med barnen där de befinner sig i ögonblicket och verkar bli lika belåten över att en åttaåring slipper blöja på dagarna som att en femtonåring som varit helt stum plötsligt börjar prata. I vården talar folk ofta om att se det friska i människan. Jag gissar att det är just det som Hayden är bra på.
Så, det var min kedja för den här gången. Från flygande hästar till misshandlade barn. Så kan det gå.
Vintersaga av Mark Helprin
Min man älskar den här boken. Själv är jag mer tveksam. Storslaget och udda och fantastiskt, visserligen, men lite over the top för mig. Här finns flygande hästar, gangsterligor, tidningemperium, geniala tjuvar och dödsdömda societsskönheter. Och då har jag bara börjat. Bitvis är det underbar läsning men för mig känns det för mycket. Dock finns här en helt fantastisk bergsbestigare som visserligen bara är med på några sidor i boken - men de sidorna får mig att skratta tills jag får hicka. Denna bergsbestigare har en lösning på allt. Okonventionella sådana visserligen, men ändå. Vem skulle inte vilja skjutas med katapult över en fyrahundra meter bred flod fastspänd vid en chockvågstallrik iförd en skyddsdräkt av röksvamp och mossa?
Bergsbestigare får mig att tänka på vildmarksguider och en sådan hittar vi i nästa bok som är:
Ett sista livstecken av Hanna Nyala
Den första boken om vildmarksguiden Tally Nowata var verkligen spännande. Den här boken är tyvärr inte alls lika kul. Det är ett väldigt klättrande bland bergen i Wyoming för att ta upp jakten på en mördare.
En skidåkande mördare finns även i:
Blindträff av Jerzy Kosinski
Våld och sex och ännu mer våld. Det är vad man hittar hos Kosinski. Han har visserligen skrivit det rara manuset till boken Välkommen, Mr Chance också, men den här boken är mer klassisk Kosinski. Mycket våld och sex alltså. Boken är ganska episodisk och gör nedslag i George Levanters liv. En man som utbildats i Sovjet men hoppat av till väst och som nu försörjer sig på att få idéer som han säljer till folk. Kosinskis böcker blir ännu mer intressanta om man har läst lite om författaren själv. Enligt egen uppgift var han född i Polen och blev skild från sina föräldrar vid krigsutbrottet. Han blev stum av sina upplevelser vid tioårsåldern och återfick inte talförmågan förrän han var sjutton år.
Andra barn som blivit stumma av traumatiserande händelser hittar man hos Torey Hayden. Till exempel i:
Burpojken
Jag ogillar visserligen Boats och skulle inte vilja bli sedd läsandes Pojken som kallades det, men jag är beredd att göra ett undantag för Haydens böcker. Barnen i hennes böcker har visserligen råkat ut för de mest vidriga händelser, men hon grottar inte ned sig i det. Istället verkar hon ha en väldigt pragmatisk syn på det mesta. Hon arbetar med barnen där de befinner sig i ögonblicket och verkar bli lika belåten över att en åttaåring slipper blöja på dagarna som att en femtonåring som varit helt stum plötsligt börjar prata. I vården talar folk ofta om att se det friska i människan. Jag gissar att det är just det som Hayden är bra på.
Så, det var min kedja för den här gången. Från flygande hästar till misshandlade barn. Så kan det gå.
Kommentarer
Postat av: Jenny B
Jag läste en Vintersaga när den kom ut - jag kan väl inte ha varit mer än tolv år gammal! Jag tyckte den var magisk och fantastisk. För tio år sedan letade jag upp den och läste om den, och då var jag inte alls lika imponerad. Men den kändes ändå mäktig.
Postat av: Pi
Den är ju storslagen, men den fungerar inte riktigt för mig. Jag sveps aldrig riktigt med. Men det finns scener i den som sitter som fastklistrade i huvudet trors att det säkert är tjugo år sedan jag läste den. Bergsbestigaren är en och stjärnhimlen i tunnelbanan är en annan. Bara det är ju beundransvärt på något sätt.
Trackback