Grönt är skönt...

Det verkar som om jag knappt läser alls just nu. Varken tiden eller lusten finns där. Då är det ju bra att det finns ljudböcker så att jag får lite underhållning i alla fall.

Kvinna i grönt - Arnaldur Indridason

Jag vet att jag har skrivit elakt om den gode Arnuldur tidigare. Jag tyckte att hans grubblande huvudperson Erlendur var så bedövande tråkig. Då var det någon som tipsade mig om att Kvinna i grönt var bättre. Och det var ju helt rätt. Den här boken tyckte jag mycket mer om.

En lekande pojke hittar en benbit som visar sig vara en bit av ett revben från en människa. På en byggplats gräver man långsamt, med verklig betoning på låååångsamt, upp ett skelett. Parallellt med utgrävningen och utredningen får man en familjehistoria berättad från tiden under andra världskriget. Misshandel och misär, kvinnor som har gått i sjön och vinbärsbuskar. Det är fortfarande lite för långsamt för min smak - men tillräckligt engagerande för att jag gärna ska lyssna på det. Hade jag läst så hade jag kanske blivit lite otålig.

Rent personligt hakar jag upp mig på att uppläsaren har svårt att få med sin R ibland. Varje förstå och förstått blir ofelbart  fösstå och fösstått. Att jag dessutom har svårt att identifiera isländska namn som manliga eller kvinnliga gör att jag ibland får tänka efter lite extra för att förstå vem som är vem. Jag menar; Erlingbork... man eller kvinna? Beats me!


Kommentarer
Postat av: Martina

Erlingbork? Uppläsaren måste mena Elinborg, Erlendus kvinnliga kollega...

Postat av: Marianne

Erlingbork?

Elinborg står det i böckerna :-)

Det är en tjej.



Lite tjat: "Glasbruket" är bättre.

2008-09-12 @ 18:03:53
URL: http://marremakro.blogspot.com
Postat av: Gil

Jag tycker att "Kvinna i grönt" var läsvärd, även om de isländska namnen kan vara lite knepiga.

Har du läst Henning Mankells "Kinesen". Skulle vara intressant att höra din åsikt.

2008-09-12 @ 19:04:59
Postat av: Pi

Ni har förstås helt rätt. Men det är så han uttalar det och jag gissar på att uppläsaren har kollat upp hur det ska låta. Men jag vet att jag hade problem även när jag läste honom. Flera av namnen är könsneutrala för mig så jag är alltid tvungen att tänka efter någon sekund innan jag får klart för mig vem som är vem. Och att Eva Lind är ett förnamn känns också konstigt. Ibland är jag väldigt svensk, tydligen.



Jag har inte läst Kinesen. Jag överdoserade lite på Mankell för ett par år sedan och har inte varit så sugen på att läsa honom på ett tag. Men jag har någon ljudbok av Mankell liggande i planeringen.

2008-09-14 @ 01:32:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback