gemen och verserad

Ännu en ljudbok färdiglyssnad. Många promenader blir det. Ungefär en cd-skiva om dagen hinner jag höra på om jag promenerar hem från jobbet och dessutom sätter på den när jag lagar mat. Fortfarande är det deckare som fungerar bäst när jag går. Det är osäkert om jag kommer att ge mig på att lyssna på tungviktare som Pamuk igen. Det var lite för segt tillsammans med den fruktansvärda utsikten över byggarbetsplatser och sexfiliga vägar. Deckare fungerar bättre.

Glasbruket - Arnaldur Indridason

Jag har börjat vänja mig vid Erlendur och hans kollegor. Det isländska landskapet uppskattar jag. Men, intrigerna. Snälla Arnaldur, intrigerna. Inbillar du verkligen att jag ska tro att en man lyckas avla två barn på två våldtäkter? Och att dina poliser dessutom ska lyckas hitta det ena barnet efter mer än 30 år trots att mamman aldrig har anmält någon våldtäkt. Det fungerar inte! Jag tror inte på det. Att dina poliser ens får idén att börja leta efter ett eventuellt barn efter att ha fått höra att en man kanske har begått ytterligare en våldtäkt är ju helt muppigt. Om jag var deras chef hade jag skickat dem på vidareutbilldning. Eller omskolat dem till trafikpoliser.

Nu har ju dina poliser rätt i och för sig. Men det är ju bara för att du har skrivit boken. I verkligheten känns den här historien totalt omöjlig. Men okey, det var ganska underhållande i alla fall. Bättre än att lyssna på bilar. Alltid något!