Två flugor i en smäll

Nu kan jag bocka av ytterligare en sak på listan över litterära nyårslöften. Jag har läst en av de nobelpristagare jag inte läst förut. Som dessutom skriver på ungerska. Perfa!

Mannen utan öde - Imre Kertesz

Märkligt. Den här boken borde få känslorna att svalla. Men det händer inte. Det är inte dåligt. Förstås! Det är alldeles utomordentligt skickligt. Men, jag känner inget när jag läser det. Naturligtvis beror det på författarens berättarröst. Den 14-årige pojken som är huvudperson känner inte mycket. Han observerar och redovisar vad som händer under transporten till koncentrationslägret och livet där.

Det är trist. Det är svält och hårt arbete. Det är sjukdom. Han blir så sjuk att det egentligen inte verkar finnas något hopp. Han bryr sig inte längre. Men så plötsligt bränner det till. När han flyttas till ett annat läger och i stort sett bara undrar på vilket sätt slutet ska komma; ska det bli gas, en kula, eller kommer han bara inte att vakna. Då kommer plötsligt en mening som skär genom texten och träffar mig rakt i magen.

?Och det hjälpte inte med all besinning, klokhet, eftertanke, allt sunt förnuft, jag kunde ändå inte missta mig på en förstulen röst av lågmäld längtan inom mig, liksom generad över sitt eget oförnuft men ändå allt envetnare: jag skulle vilja leva lite till i det här vackra koncentrationslägret.?

Kontrasten blir så stor att jag får tårar i ögonen med en gång. En enkel önskan att få leva lite till. Inga stora känsloutbrott. Inget frossande i elände. Bara en längtan. Less is more! Vilket härmed får anses bevisat.

Kommentarer
Postat av: Marianne

Det är länge sedan jag läste den här, men jag har för mig att det distanserade berättandet beror just på att det görs ur en ganska ung pojkes perspektiv? Redovisandet och observerandet beror på att han inte förstår tillräckligt för att kunna resonera och reflektera, i så fall.

Kvalitet och klass är det; gillade den verkligen.

Postat av: Pi

Jag tror att det var du som rekommenderade den till mig, när jag gnällde över Jelinek.
Så tack för det!

Jag tyckte också om den.

2008-05-06 @ 18:43:54
Postat av: Jenny B

Nämen, så synd att du inte tyckte om boken! Själv blev jag mer berörd av den än om den hade varit skriven mer känslosamt. Nu i efterhand vet vi att alla de små stegen av speciallagar för judar innebar inlåsning och förtryck, men det var nog inte lika tydligt när de uppträdde ett i taget. Speciellt inte för en femtonårig pojke, som redan är van vid att lyda auktoriteter (föräldrar, lärare, andra) utan att ifrågasätta.
Däremot har jag inte tyckt lika mycket om de andra böcker av Kertesz som jag har läst; där har språket inte tilltalat mig och känts väl känslokallt.

2008-05-06 @ 22:18:20
URL: http://kulturdelen.blogspot.com
Postat av: Marianne

Varsågod, men det hade jag fullständigt glömt.
Hmm.

Då puffar jag för "Operabalen" av Josef Haslinger igen; har bloggat om den någonstans.
Dagsaktuell eftersom den säger en del om det österrikiska samhället.

2008-05-07 @ 11:33:43
URL: http://marremakro.blogspot.com
Postat av: Pi

Jenny - Du missuppfattar mig. Jag gillade den! Det var bara i början som jag inte blev berörd. Jag tyckte att den var väldigt bra. Jag har nog varit lite otydligt.

Marianne - Jag noterar!

2008-05-07 @ 13:18:55
Postat av: Jenny B

Aha, det var bra att höra!

2008-05-08 @ 21:10:00
URL: http://kulturdelen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback