Andra vita blommor
Det var inte bara vitsippor under helgen. Jag läste också.
Vit oleander - Janet Fitch
Den här boken har jag fingrat på flera gånger när jag har varit på biblioteket. Men alltid lämnat i hyllan. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att "känsligt utforskande av mor-dotter-relationen" sällan lockar till glada tjut från mig. Dessutom har ju alla läst den, så varför skulle jag? Men den här gången fick den följa med hem i bokpåsen.
Är det meningen att jag ska tycka något nu? Det är det antagligen.
Alltså. Det börjar bra. Riktigt bra till och med. Det räcker med några sidor för att jag ska bli fast. Astrids vackra och ohyggligt självupptagna mamma som mördar sin älskare är onekligen en fängslande figur. Men allt eftersom handlingen fortskrider så blir min läsning mer och mer oengagerad.
Jag vill ju gilla Astrid och engagera mig i hennes fosterhemsplaceringar och framtid. Men ju längre boken fortsätter, desto svårare blir det. Det saknas något. Istället för att byggas upp mot någon form av katharsis, tunnas boken ut till något som känns som ett jaha... För mig. Alltså. Jag kan tänka mig att andra tycker helt annorlunda.
Jag läste färdigt och tyckte - helt okey!
Men det kan ha varit vitsippornas fel. Det är svårt för en bok att vara riktigt fängslande när det finns fält av vitsippor att betrakta.
Vit oleander - Janet Fitch
Den här boken har jag fingrat på flera gånger när jag har varit på biblioteket. Men alltid lämnat i hyllan. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att "känsligt utforskande av mor-dotter-relationen" sällan lockar till glada tjut från mig. Dessutom har ju alla läst den, så varför skulle jag? Men den här gången fick den följa med hem i bokpåsen.
Är det meningen att jag ska tycka något nu? Det är det antagligen.
Alltså. Det börjar bra. Riktigt bra till och med. Det räcker med några sidor för att jag ska bli fast. Astrids vackra och ohyggligt självupptagna mamma som mördar sin älskare är onekligen en fängslande figur. Men allt eftersom handlingen fortskrider så blir min läsning mer och mer oengagerad.
Jag vill ju gilla Astrid och engagera mig i hennes fosterhemsplaceringar och framtid. Men ju längre boken fortsätter, desto svårare blir det. Det saknas något. Istället för att byggas upp mot någon form av katharsis, tunnas boken ut till något som känns som ett jaha... För mig. Alltså. Jag kan tänka mig att andra tycker helt annorlunda.
Jag läste färdigt och tyckte - helt okey!
Men det kan ha varit vitsippornas fel. Det är svårt för en bok att vara riktigt fängslande när det finns fält av vitsippor att betrakta.
Kommentarer
Postat av: Johanna/bokidioten
Jag läste den för ett par år sedan och jag minns att jag blev förvånad över att den inte gjorde något intryck på mig. När alla sa att "den är ju bara sååå bra"! Som du förstår hoppas jag att det inte bara var vitsipporna utan att jag inte är ensam om att inte vara imponerad
Postat av: Pi
Nej, jag blev väl inte heller så imponerad. Fast jag tyckte att början var bra...
Trackback