gemen och verserad

Jag skyller det på jobbet. Antagligen har jag fått en överdos ord den sista tiden. Kanske har jag suttit med på för många möten, pratat för mycket, lyssnat för mycket. Så kan det vara. För min koncentrationsförmåga tycks vara helt och hållet borta. Den här boken förstod jag verkligen inte mycket av.

Tröstaren - Karin Wahlberg

Det här har varit mitt sällskap på promenaderna hem från jobbet den senaste tiden. Tror jag  i varje fall. Allt tyder på att jag faktiskt har lyssnat på varje cd. I rätt ordning. Men helt utan engagemang. Den här ljudboken fångade mig inte det minsta.

Nu är den slut och jag vet vem som sköt en kvinna på kyrkogården. Jag vet också varför hon senare plötsligt dog på sjukhuset trots att allt talade för att hon var på väg att bli helt återställd. Det vet jag. Riktigt varför det hände är jag inte riktigt lika säker på. Mest för att jag struntar helt och hållet i det. Om alla personerna i den här boken plötsligt hade drabbats av skörbjugg och segnat ner döda hade jag antagligen promenerat vidare lika obekymrad. Jag hade antagligen inte mer än noterat det. Skörbjugg? Jaha, där ser man.

Det här var det mest ointressanta deckare jag någonsin lyssnat på. Jag förmådde inte bry mig om någon av personerna ens för ett ögonblick. Jag struntade verkligen i vem som hade gjort vad och med vem. Konstigt. Jag hoppas att det är jobbets fel. Och att det snart går över. Jag gillar ju att lyssna på ljudböcker. I princip i alla fall.