Tummen ute
Ser man på, jag är redan tillbaka. Och helt oskadad av genomborrande bibliotekarieblickar. Mitt lilla bibliotek har nämligen fått återlämningsapparat. Fatta hur perfekt det är! Nu kan jag låna hur pinsamma böcker som helst utan att rodna. Hej, tantsnuskhylla och självhjälpsböcker!
Nå - kanske senare. Nu lånade jag bara 3 böcker. Om jag nu ändå inte läser så behöver jag ju inte nödvändigtvis skaffa mig ryggbesvär genom att släpa 8-10 kilo böcker i oergonomiska bibliotekskassar. En av de böcker jag lånade var Blodsarv av Denise Mina. Ja vad fan, har jag redan lyssnat på tvåan så kan jag väl läsa ettan också.
Vargtimme - Denise Mina
Det är lite läckert med böcker som utspelar sig på 80-talet. Det är inte så länge sedan (jo det är det, men JAG minns det tydligt, ok?) men så mycket har hänt rent tekniskt. Paddy har ingen mobiltelefon. Hon skriver på maskin med karbonpapper och hon jobbar som journalist utan någon som helst utbildning. Bara det här att det inte finns mobiltelefoner ställer till det i huvudet på mig. Men varför ringer hon inte polisen? frågar jag mig irriterat innan jag kommer på att det kan hon faktiskt inte.
Men som den gnällkärring jag är så har jag ju lite anmärkningar. Paddy är 21 eller 22 år. (Det tycks skifta) Att då använda uttryck som "hela hennes arbetsliv" känns lite fånigt. För fan, hur långt kan det vara? Tre år?
Nåja, nu ska jag i alla fall läsa första boken och kanske få reda på hur det kom sig att Paddy hamnade i jourbilen på nattskiftet. Jag anar skriande orättvisor... Men det är kanske bara jag.
Nå - kanske senare. Nu lånade jag bara 3 böcker. Om jag nu ändå inte läser så behöver jag ju inte nödvändigtvis skaffa mig ryggbesvär genom att släpa 8-10 kilo böcker i oergonomiska bibliotekskassar. En av de böcker jag lånade var Blodsarv av Denise Mina. Ja vad fan, har jag redan lyssnat på tvåan så kan jag väl läsa ettan också.
Vargtimme - Denise Mina
Det är lite läckert med böcker som utspelar sig på 80-talet. Det är inte så länge sedan (jo det är det, men JAG minns det tydligt, ok?) men så mycket har hänt rent tekniskt. Paddy har ingen mobiltelefon. Hon skriver på maskin med karbonpapper och hon jobbar som journalist utan någon som helst utbildning. Bara det här att det inte finns mobiltelefoner ställer till det i huvudet på mig. Men varför ringer hon inte polisen? frågar jag mig irriterat innan jag kommer på att det kan hon faktiskt inte.
Men som den gnällkärring jag är så har jag ju lite anmärkningar. Paddy är 21 eller 22 år. (Det tycks skifta) Att då använda uttryck som "hela hennes arbetsliv" känns lite fånigt. För fan, hur långt kan det vara? Tre år?
Nåja, nu ska jag i alla fall läsa första boken och kanske få reda på hur det kom sig att Paddy hamnade i jourbilen på nattskiftet. Jag anar skriande orättvisor... Men det är kanske bara jag.
Kommentarer
Trackback