Ah, jag kom in på blogg.se
Äntligen!
Att en blogg kunde få mig att svära så mycket, hade jag inte trott. Det var en överraskning. Och inte av det positiva slaget, precis. Nå, nu är jag i alla fall här. Så, då ska jag väl skriva något också.
Nu blev det värre. Jag har inte direkt läst något de senaste dagarna. Värmen gör min hjärna mosig och jag somnar till Venuskastet varje kväll utan att behöva ha tillstymmelse till insomningsbok. Istället har jag lyssnat desto mer.
Vänaste land - Åke Edwardsson
Vad ska jag skriva om den då? Inte mycket, tydligen. Jag har nog överdoserat deckare. Allt jag läser eller lyssnar på lämnar mig ovanligt oberörd. För det mesta struntar jag i vem som är mördaren. Jag tycks ägna mer tid åt att reta mig på oväsentligheter som hur huvudpersonen lyckas jobba så mycket och samtidigt vara ensamstående mamma OCH proffsboxare? Eller varför någon aldrig tycks bedriva något som helst polisarbete utan bara går omkring och känner en massa saker.
I den här boken hittas tre män skjutna till döds i en dygnet-runt-öppen servicebutik. Efter nio cd-skivor får man reda på vem som har gjort det. Och tja kanske lite om varför. Jag struntar faktiskt i vilket. Jag gillar helt enkelt inte Winter något vidare. Det spelar ingen roll att böckerna utspelar sig i Göteborg. Det räcker inte för att hålla mitt intresse uppe.
Dessutom har jag världens fånigaste klagomål. Dialogerna är för realistiska! Faktiskt. I verkligheten hummar och stammar människor och säger Va, hela tiden. Jag vet. Men jag blir sjukt trött på att höra det i en uppläsning. Här sägs det Va? i varje replikskifte. Ska det vara så? Va? Va?
Att en blogg kunde få mig att svära så mycket, hade jag inte trott. Det var en överraskning. Och inte av det positiva slaget, precis. Nå, nu är jag i alla fall här. Så, då ska jag väl skriva något också.
Nu blev det värre. Jag har inte direkt läst något de senaste dagarna. Värmen gör min hjärna mosig och jag somnar till Venuskastet varje kväll utan att behöva ha tillstymmelse till insomningsbok. Istället har jag lyssnat desto mer.
Vänaste land - Åke Edwardsson
Vad ska jag skriva om den då? Inte mycket, tydligen. Jag har nog överdoserat deckare. Allt jag läser eller lyssnar på lämnar mig ovanligt oberörd. För det mesta struntar jag i vem som är mördaren. Jag tycks ägna mer tid åt att reta mig på oväsentligheter som hur huvudpersonen lyckas jobba så mycket och samtidigt vara ensamstående mamma OCH proffsboxare? Eller varför någon aldrig tycks bedriva något som helst polisarbete utan bara går omkring och känner en massa saker.
I den här boken hittas tre män skjutna till döds i en dygnet-runt-öppen servicebutik. Efter nio cd-skivor får man reda på vem som har gjort det. Och tja kanske lite om varför. Jag struntar faktiskt i vilket. Jag gillar helt enkelt inte Winter något vidare. Det spelar ingen roll att böckerna utspelar sig i Göteborg. Det räcker inte för att hålla mitt intresse uppe.
Dessutom har jag världens fånigaste klagomål. Dialogerna är för realistiska! Faktiskt. I verkligheten hummar och stammar människor och säger Va, hela tiden. Jag vet. Men jag blir sjukt trött på att höra det i en uppläsning. Här sägs det Va? i varje replikskifte. Ska det vara så? Va? Va?
Kommentarer
Postat av: Snöfrid
Förstår vad du menar med värmen, mitt rum känns som en ångbastu suck och jag som hatar bastu...
Men jag kanske kan ge dig ett litet tips. Själv läser jag nämligen på natten, då är det inte bara tystare utan oxå svalare :)
Postat av: Pi
Nu är det i alla fall lite svalare. Men jag har ändå ingen riktig läslust. Annars är förstås nattläsning en klassiker. Men det får vänta till semestern. Jag orkar inte upp på morgonen om inte jag somnar före ett.
Trackback