Mirja kan skriva
Men oj vad trött jag blir på mig själv. För att jag inte kan låta bli, trots att jag vill, att läsa för fort för länge och för många noveller i ett sträck. Fast man inte borde. För det skulle man inte, för man blir liksom mättad och lite trött fast det är bra det är det.
Brorsan är mätt - Mirja Unge
Från början hade jag tänkt försöka skriva om boken på samma sätt som Mirja skriver sina noveller. Men jag har inte tålamod. Dessutom är det svårt som fan. Det är inte direkt talspråk hon skriver, snarare tänkspråk.. Tankar som flödar, tafatta människor som hummar och stammar och står och trampar.
Jag tycker verkligen om noveller. Och jag gillar de här. Men jag hade säkert gillat dem ännu mer om jag hade kunnat låta bli att läsa dem i följd. För de här novellerna vinner verkligen inte på det. Språket blir för enahanda. Tafattheten blir till slut nästan provocerande och jag får lust att ruska om människorna i berättelserna och skrika Men skärp dig nu.
Det är med andra ord bra noveller som skulle förtjäna en bättre läsare.