Årets första bok
I brokiga blads vatten - Torgny Lindgren
Jag gillar noveller. Och jag gillar Torgny. Så hur skulle det kunna bli annat än succé?
Men varför läser jag så mycket skit? Det var tanken som slog mig när jag låg i badkaret och läste de här novellerna. Det är ju så här det ska kännas när man läser! Men antagligen behöver jag skräpet för att kunna njuta av guldkornen. Om jag bara läste kvalitetsböcker så skulle jag kanske bli övermätt.
Det tog bara några timmar att läsa ut den här boken. Tydligen var det här precis vad jag längtade efter. Korta berättelser. Här finns konstnären Brokiga Blad som utan att veta om det är ute och säljer konst tillsammans med Prins Eugen. Jag läser om starke Elis som kalhugger ett helt berg för att få se utsikten och om en papegoja som ger upphov till en symfoni. Några berättelser är hjärtskärande andra lustiga, men ett vemod finns där hela tiden.
Och så språket då. Så enkelt. Så basalt. Så avskalat. Så totalt omöjligt att uppnå själv... Nåja, det är väl tur att någon annan klarar av det.
Men faller inte den in i din "nej"-kategori pga. den vackra titeln. Eller det är OK när det är Torgny? ;)
Haha! Finns det något i den här bloggen som tyder på att jag skulle vara en rakryggad, principfast människa med genomtänkta åsikter?
I så fall är det en ren illusion.
Klart att det skulle vara ok när det är Torgny! Eller Marquez eller någon annan jag redan gillar.
Jag är lika rakryggad som en räka.
Fast jag måste säga att jag inte uppfattade titeln som vacker.
Men nu när du säger det så...
En väldigt bra kommentar!
hmm, jag har oxå undrat varför jag läser så mycket skit och bestämt mig för att inte göra det... alltså om en bok är riktigt dålig har jag bestämt mig för att lägga undan den och börja med nästa istället. *S*
Det är ju helt rätt. Varför slösa tid på böcker man inte gillar?