Apropå bibliotek
Jag stod länge och höll i Shantaram. Men en liten handväska hindrade mig. Istället blev det den tunnaste lilla pocket jag bara kunde hitta.
Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor - Christer Hermansson
Den här boken var kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig. En del var visserligen roligt, men annat kändes väldigt internt. Riktigt så intresserad är jag nog ändå inte av bibliotekarier och deras arbetssituation. Men det jag läste fick mig samtidigt att tänka en del.
Jag älskar verkligen bibliotek. Med hela hjärtat. Men nog fan kan de bli bättre. Jag har besökt samma bibliotek i 20 år, men jag har inte den blekaste aning om vad någon heter. Jag vet inte vad de gillar för böcker eller vad de själva läser på fritiden. Och chansen att jag skulle känna igen någon av dem på stan är obefintlig.
Nu är jag visserligen inte någon överdrivet social människa. Men jag känner Johnny och Janne i den lokala kvartersbutiken. Jag vet vilka filmer de tycker är bra och att deras tonåringar är värdelösa på att städa. Varför vet jag det? För att de talar med mig, förstås.
Jag kräver inte att biblioteket sa vara fullt av pladdrande bibliotekarier, men varför pratar ingen? Varför möter aldrig någon min blick och säger hej när jag kommer in? Varför har ingen bibliotekarie någonsin börjat prata spontant med mig? Istället ser de väldigt upptagna ut. Med något som man inte har en aning om. Typ forskning, eller något annat svårt. De ser i alla fall väldigt koncentrerade ut och lyfter inte blicken om man inte harklar sig lite diskret.
När jag besöker Pocketshop så finns det butikspersonalens favoriter uppsatta på väggarna. Med små kort där de berättar vad de gillar med böckerna. Jag gissar att flera bibliotekarier har alldeles utmärkt smak. Varför delar inte de med sig? Eller om de gör det, varför har jag inte märkt det?
Varför har jag aldrig hört någon läsa högt utom för barn? Varför blir jag aldrig överraskad? Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? Tja, det sista förstår jag faktiskt. Jag har aldrig tyckt att det är snyggt!
Oh, gosh! Vilket bibliotek besöker du, om en får fråga? Vi hälsar och kollar alla i ögonen och tipsar hejvilt!
Jag överdriver väl en aning! Men en del personer på vårt bibliotek har verkligen varit som karikatyrer. Bleka, tysta, varelser som verkligen smugit omkring eller ansträngt sig för att se upptagna ut.
Själv tycker jag att bibliotekarie verkar vara ett drömyrke. Så jag tycker att de borde skutta omkring bland hyllorna, glada och pigga och fulla av energi. Men å andra sidan trodde jag att reklam var grymt kul och kreativt innan jag började jobba med det...
Ååh ja, återigen får jag uttrycka min kärlek för Pocketshop, jag blir så glad över deras små lappar på väggarna *längtar till Sverige* Boktips på bibliotek kunde faktiskt vara en hit, jag skulle nog känna igen bibliotekarierna på stan men djupare än så sträcker sig vår relation verkligen inte!!
Att jag inte skulle känna igen dem på stan beror delvis på att jag är lite ansiktsblind.
Men jag skulle verkligen uppskatta lite mer aktiva bibliotekarier.
Nu kommer jag att tänka på Kurt Hedberg.
Mannen, myten, legenden och Bibliotekarien med stort B Kurt Hedberg.
Han förgyllde tillvaron för besökarna på stadsbiblioteket här i stan i många herrans år. Den bok som han inte hittade var inte skriven än, och ibland hittade han böcker som man inte visste var precis vad man behövde just då.
En gång hade jag beställt ett fjärrlån, och någon vecka senare hade någon ringt när inte jag var hemma (jag såg att det var kommunens nummer på presentatören). Lite halvsent på kvällen ringde det igen, nu ett nummer jag inte kände igen.
Jodå, Kurt Hedberg ringer HEMIFRÅN och säger att eftersom han inte fick tag på mig under dagen och boken har kommit och välkommen att hämta imorgon den är verklig läsvärd så jag tänkte att du ville veta det.
Engagemang, personlig service utan läderbrallor och rätt man på rätt jobb :-)
Pi, större väska! Pronto.
Vilken service! Imponerande, minst sagt. Och helt utan läderbrallor dessutom. Män i läderbyxor gör mig en aning nervös om de inte samtidigt har en mc-hjälm under armen.
Shantaram blir nästa inköp. Jag lovar.
Jag håller verkligen med om det där med läderbyxor, det är både fult och ganska rejält löjligt. Och ohygieniskt? Hermansson skriver att det är praktiskt för man kan bara spola av dem när man kommer hem. Men insidan, Christer! Insidan?
Pocker shop har tillräckligt små butiker för att kunna hålla en personlig profil både när det gäller butik och kundbemötande. Det är bra även om jag inte gillar deras litterära värderelativistiska attityd (det finns inget dåligt).
Jo, jag läste det med. Spola av? Inte läder väl? Karln måste vara inne på lack och galon. Något jag inte vill se på någon man alls, men framför allt inte på mina bibliotekarier.
Pocketshop är duktiga på just det de gör. Kränga pocketböcker. Jag förväntar mig inte mer, men det gör jag av biblioteket. Varför får jag färre tips där?
Jag har skrivit om underbara bibliotekarier på min blogg! Det enda som saknas är väl läderbrallorna, men om jag ska vara ärlig så tycker jag inte att det är en så stor brist... ;-)
Är själv bibliotekarie men har inte arbetat på folkbibliotek på åtta år...det var på ett litet bibliotek. Knappt 10 000 invånare i kommunen. Och vissa besökare (mest kvinnor 60+, men det fanns en viss ålders- och könsspridning) brukade regelbundet stanna och prata en stund vid disken - be om boktips, berätta om egna favoritböcker etc. Roligt och givande.
På Mariestads stadsbibliotek har jag faktiskt sett personliga tipslappar i böcker (2006). Och urvalen i boksnurror och på "temahyllor" brukar nog bottna i personliga kunskaper/smak - kanske borde bibliotekspersonal bli bättre på att kommunicera detta. Samtidigt så ska man som bibliotekspersonal kunna bortse från sin strängt personliga smak och tillhandahålla böcker åt låntagare med vitt skilda smak, intressen och behov.
Dessvärre är det nog så att Hermansson inte har helt fel i att dagens bibliotekarier är rädda för/ointresserade av att arbeta med kvalificerad litteraturförmedling. Och enligt någon undersökning jag nu inte kan hitta går åsikterna isär mellan bibliotekspersonal och biblioteksanvändare om hurpass viktig de förras eventuella trevlighet är.
(Som synes kan jag babbla på hur länge som helst om det här, men nu får jag sätta stopp för denna gången.)
Jag känner inte heller bibliotekarierna på mitt bibliotek. Ibland känns det nästan som om man stör dem om man ber om hjälp. Det är eg. bara en av dem jag vågar be om hjälp o det är ju tråkigt att känna så. Boktips? Det är väl de som de ställer i en sån där snurra, mer än så finns inte. Och vem som har gillat vad har jag ingen aning om. Sktisurt verkligen. Jag tycker också att det verkar som ett superkul yrke o att gå omkring bland bäcker borde väl få dem att hopp o skutta av glädje dagarna fulla? :-) Men det kanske de gör också o det är därför de inte orkar med att hjälpa till eller ge boktips? De är för utslitna av allt skuttande. :-)
Jag är själv bibliotekarie och retar mig på biblioitekspersonal som inte hejar och ser upptagna ut. Tyvärr tror jag att det är tidsbristen som gör dem så onåbara. Nu ska ingen tro att jag försvarar sånt beteende, men jag vet vad de gör där i disken. Bla är det fjärrlån som måste tas om hand och beställas och läggas in i katalogen, läsa beställningslistor, leta efter svar på frågor någon tidigare besökare ställt osv. Ofta upplever jag att det inte syns när en bibliotekarie arbetar och det kan nog uppfattas som att hon/han är upptagen och sur.
Under mina år som bibliotekarie har jag alltid förundrats över vad lite folk egentligen frågar mig. Ryck tag i din närmaste bibliotekarie och fråga, fråga och berätta vilka böcker du vill att ditt bibliotek ska köpa in, för det är besökarna som ska bestämma det tycker jag.
Hej Anne! Kul att flera bibliotekarier kommer in och tycker. Jag tror att Hermansson har rätt i att man ibland har betonat informationskompetensen lite för mycket och kanske glömt att de flesta besökare på vanliga kvartersbibliotek inte har så stort behov utav just det.
Malin! Det där är en bild jag gillar. Jag vill gärna föreställa mig att det är därför mina bibliotekarier verkar så bleka och matta. De har naturligtvis skuttat och hoppat runt med vilda glädjetjut i något hemligt utrymme innan jag kom dit. Typ ett hemligt arkiv eller så.
Hej Dora. Ännu fler bibliotekarier. Vad kul! Du har helt rätt i att det säkert inte syns vad ni egentligen håler på med. Jag ser ju bara att alla sitter med näsan i papper eller blicken stint riktad mot en dataskärm. Jag har ingen aning vad de egentligen håller på med.
Kan det vara sämre ställt på större bibliotek än på mindre? Som bibliotekarie på ett litet bibl tycker jag mig komma nära låntagarna och det är lätt att prata med dem både om vad de läst och vad de vill ha med sig därifrån. Jag tror vi biblioteksmänniskor måste anstränga oss lite för att ta kontakt och fånga upp vad besökare vill ha. Jag tror också vi skulle kunna utnyttja vår bokpratande kompetens bättre, under senare år har man inom kåren pratat så mycket om bibliotekets roll som guide i informationsdjungeln medan vi kanske försummat den mer sociala biten i yrket som mycket har med just mötet med litteraturen att göra. På mitt lilla bibl är hejar vi "alltid" och ser allmänt trevliga ut... Tror tyvärr det kan se något annorlunda ut på min stads större bibliotek.
Men visst får jag också höra "ursäkta om jag stör..." när någon närmar sig disken. Nu förtiden är det alltför lätt att vid ett till synes lugnt tillfälle ägna sig åt alla fina bokbloggar och därmed ha ett något för mycket skärminriktat fokus :-)Och egentligen när vi sitter i en informations- eller lånedisk så borde vi helt klart ALLTID ha den besökande låntagaren i fokus! Bra rutet!
Vad roligt med så många bibliotekarier. Det glädjer mig verkligen. Jag är säker på att det finns massor av fantastiska bibliotek runt om i landet. Min högst subjektiva bedömning kommer ju mestadels från besök på ett enda bibliotek.
Men sedan tror jag också att det finns väldiga sillnader mellan hur man på bibliotek uppfattar sig själ och hur besökarna uppfattar situationen. Det brukar vara skillnad. En stor del av den här diskrepansen beror säker på att vi inte vet vad ni egentligen håller på med. Det skrivs ibland om bibliotekariernas fantastiskt höga informationskompetens, men behövs den verkligen? Hela tiden? Av alla? Kommer det massor av människor till biblioteken och letar efter svårfunnen information? På mitt bibliotek verkar det mest komma in personer som letar efter sitt förlorade förstånd...
Som sagt, för mig verkar bibliotekarie vara ett absolut drömyrke. Men när jag besöker bilioteket blir jag ibland misstänksam. Vad är det jag har missat?
ytterligare en bibliotekarie vill tillägga ytterligare en aspekt: det faktiskt så att biblioteket är samhällets enda offentliga vardagsrum som är öppet för alla. och då menar jag alla. en rutinerad bibliotekarie i en tillräckligt stor stad tror jag övar upp ett nollställt och inte alltför öppet ansikte för att inte dra till sig onödigt många knäppgökar, ursäkta uttrycket. alla som kommer till biblioteket nöjer sig tyvärr inte med lästips.
och JA. det kommer verkligen massor av människor till biblioteken och letar efter svårfunnen information.