1 down 9 to go
Mitt löfte om att läsa böcker skrivna på andra originalspråk än engelska fick en utmärkt start. Den här boken var riktigt udda och roligt.
Underkastelsens sötma - Amelie Nothomb
Franska Akademiens Stora Romanpris, översatt till 25 språk och såld i mer än 500.000 exemplar. Hmm där ser man. Henne har jag aldrig hört talas om. Borde jag det? Min kunskap om europeisk litteratur utanför det brittiska språkområdet är verkligen patetiskt. Men, nu försöker jag ju faktiskt göra något åt det.
Bara 116 sidor, litet nätt format - lättare kan det ju inte gärna bli. För det här är hur lättläst som helst. Det är väl en form av satir över den japanska företagskulturen . Amelie får ett jobb på det japanska storföretaget Yumimoto och misslyckas med varje uppgift. Och de uppgifter hon lyckas med leder henne bara djupare i fördärvet. Hon degraderas gång på gång i en fullständigt absurd spiral som slutar med att hon städar toaletterna.
Det låter inte kul precis. Men det är det. Absurt, annorlunda och komiskt. Jag kunde inte släppa den här boken. Och det behövde jag ju aldrig. En dryg timme tog det att läsa den och jag hade roligt hela tiden. Enligt DNs kritiker är översättningen undermålig, men det stör inte mig. Jag har inget att jämföra med. Min franska är i det närmaste obefintlig nu för tiden. När man med knapp nöd kan beställa en kopp kaffe så känns det inte helt rätt att klaga på översättningen.
Underkastelsens sötma - Amelie Nothomb
Franska Akademiens Stora Romanpris, översatt till 25 språk och såld i mer än 500.000 exemplar. Hmm där ser man. Henne har jag aldrig hört talas om. Borde jag det? Min kunskap om europeisk litteratur utanför det brittiska språkområdet är verkligen patetiskt. Men, nu försöker jag ju faktiskt göra något åt det.
Bara 116 sidor, litet nätt format - lättare kan det ju inte gärna bli. För det här är hur lättläst som helst. Det är väl en form av satir över den japanska företagskulturen . Amelie får ett jobb på det japanska storföretaget Yumimoto och misslyckas med varje uppgift. Och de uppgifter hon lyckas med leder henne bara djupare i fördärvet. Hon degraderas gång på gång i en fullständigt absurd spiral som slutar med att hon städar toaletterna.
Det låter inte kul precis. Men det är det. Absurt, annorlunda och komiskt. Jag kunde inte släppa den här boken. Och det behövde jag ju aldrig. En dryg timme tog det att läsa den och jag hade roligt hela tiden. Enligt DNs kritiker är översättningen undermålig, men det stör inte mig. Jag har inget att jämföra med. Min franska är i det närmaste obefintlig nu för tiden. När man med knapp nöd kan beställa en kopp kaffe så känns det inte helt rätt att klaga på översättningen.
Kommentarer
Postat av: Hermia
Trevlig blogg, roligt läsa det du skriver!
Jag har också läst "Underkastelsens sötma", efteråt var jag riktigt glad åt min svenska kommunanställning. Boken finns som film, med titeln "Min japanska vän" - den är minst lika absurd som boken.
Postat av: Pi
Film? Det hade jag ingen aning om. Men du har rätt. Boken gav mig ett helt nytt perpektiv på alla anställningar jag haft, faktiskt. De har nog inte varit så dåliga i alla fall.
Trackback