Koncentrationssvårigheter
Igår kväll var det makens tur att läsa högt. Han kom inte längre än till andra meningen innan jag avbröt för att fråga när två figurer i boken hade fått ihop det.
Min käre make tittade frågande på mig, suckade, räckte över boken och bad mig läsa ikapp. Lätt förbryllad tog jag boken och läste de sista tre-fyra sidorna i förra kapitlet och förstod hur det hängde ihop. Lite besvärad lämnade jag tillbaka boken till honom med förklaringen att jag måste ha somnat när han läste sist, för jag mindes inte ett dugg.
Ännu mer besvärad blev jag när han påminde mig om att det var jag som läst högt de senaste tre kvällarna.
Jag kan alltså läsa högt utan att ta till mig ett enda ord. Antagligen somnar någon del av hjärnan medan en annan fortsätter att läsa högt och ljudligt. Det är ju nästan stilpoäng på det. Eller hur?
Det har jag inga som helst problem att förstå! Så var det ofta när jag läste för barnen, man läste men samtidigt funderade man på vad man skulle laga till middag eller om det var dags att boka tvättstugan.
Hahaha!Klart det är stilpoäng :-)
Möjligen är du mer fokuserad på betoning och satsmelodi än på innehållet på något vänster?
Själv tappade jag totalt bort mig i senaste tyska krimin jag läste. Helt övertygad om att en viss person var kapitlets berättare, tills denna person omnämndes med namn och allt som "han". Was ist los?
Jag gav upp, åtminstone för tillfället, det var nog inte rätt bok just då.
Tyvärr måste jag nog erkänna att jag absolut inte funderade på middagsmat eller tvättstugetider. Min totala avsaknad av skådespelartalang förhindrar mig också från att fundera alltför mycket över betoning och satsmelodier.
Jag misstänker att jag helt enkelt somnade med den delen av hjärnan som förstår och lagrar innehåll.
Haha, jag lyssnar inte heller på mig själv de gånger jag läser högt. Jag måste helt enkelt läsa tyst och vara ifred inuti mitt eget huvud för att fatta vad det står.
Hmm, och så går man omkring och tycker att man är en ganska intelligent och begåvad person. Pinsamt.
Aj aj. Det stämmer ju. Jag blir ofta förvirrad när något frågar "vad sa du"? Eftersom jag uppenbarligen tycks konversera på rutin utan att lyssna på mig själv.