Jag trivs bäst när jag vantrivs lite

Jag är en gnällspik. Jag vet. Naturligtvis hade jag kunnat lista fem bra serier. Det är bara så att jag faktiskt har roligare när jag får gnälla.

Bara ett ytterst litet fåtal har någonsin hört mig svara "toppen?"på den vardagliga frågan "Hur är det"? Det är bara en ekonomisk beroendeställning som kan få mig att svara på det viset. För det är inte sant. Jag är som åsnan Ior. Jag är gladast när jag har något att klaga över. Det är också då jag har som roligast. Allra mest kul har jag när jag får tillfälle att utgjuta mig över mina egna tillkortakommanden på diverse områden. Som baddräktsinköp, karaokesång, yoga eller intervjuer med danska författare.

Det här går igen i min blogg. Då och då läser jag fantastiska böcker som jag verkligen älskar. Men när jag bloggar har jag betydligt roligare när jag får lov att slakta något riktigt missfoster till bok. Jag kunde visserligen inte läsa ut Atlantis hemlighet, men det var mycket roligare att blogga om den än om Never let me go som jag verkligen tyckte om.

Det låter kanske dystert, men det har sina fördelar. Jag har alltså nöje av nästan alla böcker jag läser. De bra när jag läser dem och de dåliga när jag skriver om dem. Det är ju så bra att det nästan skulle kunnat göra mig lycklig - om det nu hade legat för mig.

Kommentarer
Postat av: Marianne

Jomen, det är svårare att skriva något positivt om en bok.
Det blir lätt överdrivet, eller så håller man tillbaka så att det inte framgår hur fantastiskt bra den är.

Dessutom är det roligt att vara elak :-)

Postat av: Pi

Jo. Det är jättekul att vara elak. Faktiskt.

2008-02-04 @ 19:02:29
Postat av: Spectatia

O ja! Det är oerhört mycket lättare, och roligare, att slakta. Och just Never Let Me Go är en av mina favoriter också, som jag endast har lyckats skriva ett par torftiga känslolösa rader om...

2008-02-04 @ 19:56:27
URL: http://spectatia.blogspot.com/
Postat av: Pi

Man blir så försiktig när det är en bok man gillar. Både för att man (läs: jag) blir rädd att avslöja för mycket av handlingen och för att det man försöker skriva ofta känns så klumpigt jämfört med det författaren har åstadkommit.

2008-02-04 @ 22:40:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback