Åh, en trevlig proletariserad hund
Jag fortsätter med mina försök att utöka mitt läsområde utanför den anglosaxiska språkbarriären. Denna gång med en afrikansk bok. Från Angola närmare bestämt. Jag är så kass på geografi att jag är tvungen att ta fram kartboken för att ta reda på var Angola egentligen ligger. För den som liksom jag sov sig igenom geografilektionerna kan jag berätta att det ligger i Sydvästra Afrika.
Hunden i Luanda - Pepetela
Det här är också en satir. Tror jag. Jo, jag är ganska säker. Mina utflykter i den ickeengelska bokvärlden tycks leda mig till satirer. Jag undrar om det beror på mig eller om jag har en satirälskande bibliotekarie som ställer fram dessa böcker i lagom höjd för mig. Ganska högt upp alltså. I så fall gör han/hon ett bra jobb - jag kommer hem med satiriska skildringar varje gång jag har varit på biblioteket.
Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i ett land där medellivslängden är 37 år. Där barnadödligheten är nästan 20% och majoriteten av människorna är analfabeter. Jag blir inte så mycket klokare efter att ha läst den här boken. Men något förstår jag i alla fall. Det är bara att instämma med Strindberg: det är synd om människan.
Korruption, svågerpolitik, matköer, förhållanden, maktfullkomlighet, fabriksstölder och fackföreningar. Hunden är den gemensamma nämnaren. Den finns där i varje berättelse. En trevlig och vacker schäfer som rör sig nyfiken genom staden, utan att tillhöra någon. Och när människorna berättar om hunden för författaren avslöjar de egentligen helt andra saker än vad de tror.
Det här var faktiskt riktigt trevlig läsning. Och jag bockar belåtet av en tredje bok på listan över icke engelskspråkiga författare.
Hunden i Luanda - Pepetela
Det här är också en satir. Tror jag. Jo, jag är ganska säker. Mina utflykter i den ickeengelska bokvärlden tycks leda mig till satirer. Jag undrar om det beror på mig eller om jag har en satirälskande bibliotekarie som ställer fram dessa böcker i lagom höjd för mig. Ganska högt upp alltså. I så fall gör han/hon ett bra jobb - jag kommer hem med satiriska skildringar varje gång jag har varit på biblioteket.
Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i ett land där medellivslängden är 37 år. Där barnadödligheten är nästan 20% och majoriteten av människorna är analfabeter. Jag blir inte så mycket klokare efter att ha läst den här boken. Men något förstår jag i alla fall. Det är bara att instämma med Strindberg: det är synd om människan.
Korruption, svågerpolitik, matköer, förhållanden, maktfullkomlighet, fabriksstölder och fackföreningar. Hunden är den gemensamma nämnaren. Den finns där i varje berättelse. En trevlig och vacker schäfer som rör sig nyfiken genom staden, utan att tillhöra någon. Och när människorna berättar om hunden för författaren avslöjar de egentligen helt andra saker än vad de tror.
Det här var faktiskt riktigt trevlig läsning. Och jag bockar belåtet av en tredje bok på listan över icke engelskspråkiga författare.
Kommentarer
Trackback