Säkert sant men inte trovärdigt
Sekten - Peter Pohl
Den här "sekten" vet jag att jag har sett i något reportage på tv. En gråhårig vindögd gumma som verkade halvgalen och inte ville intervjuas. Runt omkring henne finns människor som alla har bytt efternamn till någonting med Ljus..
Boken handlar om en familj som hamnar i hennes krets. Från början för att deras dotter har fått en glasbit i ögat. Trots flera operationer läker inte ögat och mamman i familjen hör talas om att den här tanten ska ha helande krafter och åker dit med sin dotter.
Åtta år senare är flickan fortarande blind på samma öga. Men ändå har den här kvinnan lyckats knyta till sig den här 4-barnsfamiljen och fått dem att bryta med alla gamla vänner och släkten. De har lånat stora summor, flyttat upp till en gemensam gård och tydligen helt vant sig av med att tänka själva.
Jag läser fascinerat, men jag har så otroligt svårt att tro på det här. Trots att historien uppenbarligen är sann. Den bygger helt och hållet på intervjuer och förhör. Ändå känns det inte trovärdigt. Hur är man skapad om man tror på någon som säger sig kommunicera med Jesus, bota världens ledare och kunna spåra varje oren tanke man har? För mig, som hade sådana auktoritetsproblem att jag lämnade varje förening i vredesmod när jag var liten, är detta svårsmält. Hur uppfuckad i huvudet måste man inte vara om man på allvar kan sitta och lyssna på den där typen av svammel utan att skratta sig sjuk?
Det här hade nog blivit en mer trovärdig bok om den var påhittad. För då hade författaren tvingats ge mig något som gjorde historen rimlig. En bakgrund av misshandel, incest eller mentalsjukdom som hade skapat denna enorma jag-svaghet som de här människorna verkar lida av. Men när jag inte får det, så tror det knapp. Även om det är sant.
Vad intressant att du inte tror på den för jag hade inga sådana tankar när jag läste den. Läskigt att man alltså tror på allt om det står att det är sant! det får jag sluta med. Hursomhelst, jag har också så oerhört svårt att förstå hur någon kan gå på hela sektgrejen.Tror dock att det handlar om att man är så otroligt svag att man behöver något -vadsomhelst - att luta sig emot. Fortfarande galet svårt att förstå och väldigt obehagligt. Har också denna recenserad i min blogg någonstans. Oh well, ha en fin dag!
Instämmer, jag förstår inte heller hur man kan låta sig påverkas så till den milda grad.
Fast det klart, vissa har det ju besvärligt med att tänka själva ...
Jo alltså, jag är säker på att historien är sann. Men jag har svårt att ta den till mig eftersom alla verkar så totalt hjärntvättade. En skönlitterär författare hade varit tvungen att bygga upp en trovärdig bakgrund till att figurerna beter sig som de gör. Här blir det bara konstaterande och jag sitter och skakar på huvudet åt denna fullständiga idioti.