Snabbläst bok om dödsstraff

Den här boken slängde jag i mig som en skål cornflakes ungefär. Bukfylla för hjärnan.

Edward Finnigans upprättelse - Roslund och Hellström

Av någon anledning har jag inte varit speciellt förtjust i deras tidigare böcker. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är jag inte gillar, men uppenbarligen är det något som inte stämmer för mig. Deras syfte och åsikter kan jag absolut sympatisera med. Det är bara sättet de skriver på som inte fungerar för mig.

Normalt uppskattar jag våldsamma böcker, men i de tidigare böckerna så har någonting i våldsskildringarna stört mig. Den här boken är betydligt mindre våldsam. Men jag gillar den ändå inte speciellt mycket. Jag är verkligen skittrött på slitna medelålders manliga poliser med dåligt humör men bra polisinstinkter. Och det är inte bara Ewert Gräns som är lite besvärad av att han går ut med den unga polisen Hermansson. Det blir jag med! Varför skulle hon vilja gå ut med honom? Det känns så klyschigt!

Inte min tekopp det här. Men vem vet. Jag kanske kommer att läsa deras böcker även i fortsättningen. Det är ju lättläst och en stunds verklighetsflykt. Ibland är det allt man behöver. Och eftersom jag aldrig har köpt någon av deras böcker utan bara lånat dem så känns det inte så illa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback