gemen och verserad

Jag har inte slutat läsa. Jag har bara haft för mycket att göra för att orka skriva om det. Fast egentligen har jag inte gjort så mycket. Istället ägnar jag massor av tid åt att gräma mig över alla saker jag borde göra. Inte så smart kanske. Om jag grubblade mindre och gjorde mer så skulle mitt liv bara så mycket enklare.
Nåja, nu tar vi lite böcker istället.

Ett öga rött - Jonas Hassem Khemiri

Oj, vad svårt jag har haft för att läsa den här boken. Inte för att den är dålig eler ointressant på något vis. Men språket ställer till det för mig. Normalt läser jag extremt fort.

Ni har säkert läst de där mailen som visar att man kan läsa nästan vad som helst om bara första och sista bokstäverna i orden är på rätt plats. Hjärnan sorterar övriga bokstäver rätt utan att man beöver tänka på det.

Så gör min hjärna med den här bokens meningar. Vilket gör att jag helt och hållet missar stora delar med poängen. Min hjärna sätter orden i rätt ordning och fyller i de ord som eventuellt fattas. Här har Khemiri ansträngt sig som fan för att skapa ett språk som betyder något för berättaren och så sabbar min hjärna hela intrycket genom att bara servera mig en vanlig text rakt upp och ner. Det jag får kvar är alltså handlingen, inget mer.

Jag har nästan fått stava mig igenom boken för att försöka få ut så mycket som möjligt av den. Jag har antagligen inte sett så ruskigt smart ut när jag har suttit och mimat orden på spårvagnen... Tack och lov att jag är så gammal att jag inte orkar bry mig alltför mycket om vad folk tror om mig.

Nåja, nu har jag i varje fall läst ut den. Och den var ju bra. Men drygt en vecka för att läsa den här sortens bok är garanterat ett rekord.