gemen och verserad

Eftersom jag redan visste att boken inte var helt sann, så valde jag att läsa den som en roman. Vilket jag ändå föredrar. Jag tycker att sanningen är gravt överskattad för det mesta. Ge mig fantasier, påhitt, rena lögner. Det är ok - tråka bara inte ut mig! Det är det enda jag begär av författare.

Tusen små bitar - James Frey

Den här boken tråkade inte ut mig alls. Jag bryr mig inte om ifall han har ljugit om sina erfarenheter. Jag hade tyckt likadant om den här boken även om det hade stått roman på omslaget. Jag förstår inte världens fascination för "sanna historier". Om jag tror på det så är det sant för mig i det ögonblick jag läser det. Oavsett om det är en skildring av drogavänjning eller Sagan om ringen. Men just nu är det tydligen sanna tragedier som säljer. Inte underligt att förlaget och författaren valde att ge ut den som en sann historia. Tydligen hade James Frey försökt få den utgiven på 17 olika förlag innan någon nappade. Det är synd tycker jag.

Boken är äcklig, rolig, motbjudande och tankvärd i en snabbläst blandning. Repliker blandas med tankar utan några tydliga tecken på vad som är vad. Det borde irritera mig, men det fungerar. Jag fastnade redan efter några sidor. Kanske hade jag också blivit arg och upprörd om jag hade trott att historien var sann och först eferåt fått reda på att den inte var det? Nu visste jag det innan och det förtog inget alls av läsupplevelsen för mig. Allt jag egentligen känner är att det var synd att inget av de sjutton första fölagen antog boken och gav ut den som en roman. Det tycker jag att den hade varit värd.