gemen och verserad

Det här trodde jag skulle bli jätteenkelt - men det blev det naturligtvis inte. Jag har säkert läst ett tusental deckare - men så värst många är det inte som stannat i minnet. Och hur ska man kunna välja vilka som är bäst?

Nåja, det är bara att försöka.

Ormars skepnad - Minette Walters
En annorlunda deckare. Full av handskivna brev, vanliga brev, tidningsnotiser och e-mailkorrespondens. En kvinna ägnar tjugo år åt att försöka avslöja vad som egentligen hände när Galna Annie dog. Blev hon mördad och i så fall varför? Var det för att hon var galen eller för att hon var svart? Eller var skälet något helt annat?

Rosens namn - Umberto Eco
Jag väljer att stoppa in den här boken i deckarfacket - även om den är så mycket mer. Jag hör visserligen till dem som alltid tycker att filmen är sämre än boken - men i det här fallet är det extra tydligt. Det här är en bok att läsa långsamt och njuta av. Året är 1327 och det pågår en maktkamp mellan kejsar Ludwig och påven. Broder William för Baskerville har kommit till ett kloster i Italien för att medla. Men i klostret dör en munk varje dygn. På de mest mystiska vis. Härlig läsning, med mervärde.

En annan tid, ett annat liv - Leif GW Persson
Det går inte fort när GW Persson berättar. Men det gör ingenting. Jag uppskattar det långsamma tempot i den här boken. Att en bok om en dålig polisutredning som slutligen läggs ner, kan vara så här smart, är en prestation. Här finns cia-agenter, trötta snutar och ett överraskande slut. Mycket mer behöver jag inte för att bli nöjd.

När sista spärren släpper - Jonathan Kellerman
Det här är fösta boken i en serie om barnpsykologen Alex Delaware och den homosexuelle detektiven Milo Sturgis. Tyvärr når ingen av uppföljarna ens i närheten av spänningen i första boken. Men den här är riktigt bra. Här får läsaren inte bara följa ett spännade och riktigt otäckt mordfall med ännu värre förgreningar, utan även den spirande vänskapen mellan Milo och Alex.

Sjöjungfrun sjöng sin sång - Val McDermid
Tony Hill och Carol Jordan har blivit ungefär som Beck. Figurer som folk numera känner från TV och som bara vagt påminner om böckernas ursprungliga persongalleri. Nej, jag gillar inte Tony Hill i tv-version. Men jag tyckte verkligen om den allra första boken. Någon dödar män med de mest bestialiska metoder inspirerad av medeltida tortyrinstrument. Jepp, det är gräsligt - men det är bra! Tyvärr har jag aldrig tyckt om någon av hennes följande böcker.