Äntligen - en bra bok!!
Jag hade nästan glömt hur det kändes. Att hitta en bok som man försöker läsa långsamt bara för att den ska räcka lite längre. Det hjälpte ju inte mycket förstås, men den räckte i alla fall två dagar.
Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist
Den här boken har jag velat läsa länge. Nu hittade jag den i pocket och slog naturligtvis till direkt. Skräck på svenska, kan det bli bättre? Tio noveller och bäst av allt - ett efterord! Jag älskar efterord!
Det är kanske inte speciellt skrämmande, men det spelar ingen roll. Jag behöver inte bli rädd. Jag behöver bli uppslukad och det blir jag. Av språket, av meningarna och av miljöerna. När det okända dyker upp i sprickorna i vardagen så blir det så mycket intressantare än när det utspelar sig i främmande världar.
Men recensenten Örjan Abrahamsson på Östgöta Correspondenten skulle jag gärna leta upp och smiska med en hoprullad tidning. Han berömmer visserligen boken och kallar Lindqvist för en av de främsta berättarna i Sverige idag. Men han önskar att Lindqvist kunde släppa skräcken helt. VA? Vad är det för jävla förakt mot en genre? På vilket sätt tycker han sig ha rätt att välja ämne åt någon han själv kallar en av Sveriges bästa berättare? Skulle det vara lättare att tycka om John Ajvide Lindqvists böcker om de inte sysselsatte sig med något så lågt som skräck?
Den där typen av recensenter skrämmer mig bra mycket mer än något Ajvide Lindqvist lyckas koka ihop!
"Pappersväggar" köpte jag i förrgår, och ser verkligen fram emot den. "Låt den rätte komma in" var ju så oerhört bra; den lär vara kvar på min bästa-lista länge!
Däremot gillade jag inte "Hanteringen av odöda" lika mycket, vet inte riktigt varför.
Vad roligt! Någon som tycker som jag. Jag älskade Låt den rätte komma in, men tyckte inte alls lika mycket om Hanteringen av odöda. Kanske hade det med förväntningarna att göra? Fast jag tror att det var något annat. Storyn var aldrig riktigt spännande.
Inledningen på "Hanteringen..." är fantastisk, med mannen som vilar lite på kyrkogården och sedan får se masken på stenen. För mig var det inledningen som skapade förväntningarna; det hade kunnat bli så bra!
Det är i alla fall kul att "Pappersväggar" innehåller en fortsättning, så vi får veta vad som hände med Elvy och gänget :-)
Nu har jag äntligen läst "Pappersväggar". Oj, vad bra!
Jag valde att blogga om "By på höjden". Av personliga skäl, kan man väl säga. Hehe.
Då ska jag genast gå och läsa din blogg. Eller, jag ska göra det så fort jag har lagt in min glömda bok-femma.