gemen och verserad

Äntligen har jag läst den. Och för en gång skull blev jag inte besviken. Trots alla lovord boken har fått.

Flyga drake - Khaled Hosseini

Det räckte med ett par sidor för att jag skulle vara fast. Afghanistan är verkligen ett land jag inte vet något om. Åtminstone visste jag ingenting om tiden före kriget med Sovjet. Allt jag förknippar med Afghanistan är talibaner, getter och ett landskap som enbart verkar bestå av sten, grus och sand.

Här får jag plötsligt ett annat land beskrivet för mig. Visserligen ett land som fortfarande på 70-talet inte hade tv, men ändå något annat än de stengrottor jag sett i nyhetsreportagen.

Historien är fantastiskt sorglig, men aldrig på det där sättet som jag avskyr. Det känns inte som om författaren försöker manipulera mig och mina känslor. Istället känns berättelsen ärlig och otäck. Det Amir gör mot sin vän Hassan hade jag kanske också kunnat göra. Jag vill inte tro det om mig själv, men eftersom jag tror på historien när jag läser den så kanske jag också hade kunnat svika på det viset.

Jag var lite orolig när jag plockade upp den här boken. Jag var rädd att jag skulle få samma känsla som när jag läste Anna Gavalda. Jaha - var det inte bättre än så här. Men det hände aldrig. Jag tyckte verkligen om den här boken och jag kommer garanterat att läsa om den någon gång.